lördag 31 oktober 2009









Innan jag lade annonstidningen "Hälsokraft" till pappersåtervinningen, bläddrade jag igenom den igen. Jag hade hoppat över en sida som vänder sig till småbarnsföräldrar - och det var ju ett bra tag sen jag var det. Den lille käre har nu fyllt 45 år. Var tog de åren vägen?
Det är ju för väl att han och alla andra ungar har klarat sig från bristsjukdomar. På den tiden, bevare mig väl vad det låter mossigt, räckte det med AD-vitamindroppar.

Vi åt aldrig några kosttillskott. Både vuxna och barn har fått hålla till godo med vanlig husmanskost och de grönsaker och frukter som fanns att tillgå de olika sässongerna
Nu kan man istället för fisk ge barnen Omega-3 tuggtabletter. Och om man inte kan få dem att äta frukt och grönt, så stoppa i dem en C-vitamin tuggtabletter och komplettera med en multivita/mineraltablett.
De är alla sötade med apelsinolja och xylitol. De smakar godis, så de är lätta att ta.

Jamen, visst låter det tråktigt och rätt så skrämmande, att barn måste äta piller för säkerhets skull. Bara för att de kanske inte får en fullvärdig kost
Nu är det säkert mycket bra kosttillskott i form av piller och kapslar för barn, som säljs i livsmedels- och hälsokostaffärer, men jag tycker ändå att det är synd att det ska behövas.
I kväll är det en sådan kväll då det kommer småfolk och knackar på dörren och ropar bus eller godis. Så förvånade de skulle bli om jag sa, OK busa på. Nej, det säger jag naturligtvis inte. De förväntar ju sig att få lite godis, och de får de. Hittills har vi haft besök av tre olika grupper. Hiskeligt och jättefint utspökade men bakom förklädnaden goa ungar.

fredag 30 oktober 2009

En honjävel på "Friskis" och oskuldsfulla rosor



Idag har jag arbetat några timmar i receptionen på "Friskis". Sussi som kom och avlöste mig gick först in och bytte om. När hon kom ut såg hon så här skräckinjagande ut.

Det hör inte till vanligheten att man ser en jympa- och spinningvärd i nätstrumpor och slitsad klänning, och med den hiskeliga makeupen. Men nu i halloweentider är det inte bara helt ok utan även önskvärt. Det brukar vara stor uppslutning på de här passen och många ser faktiskt ut som fan (där fick jag till det).

När jag kom hem i eftermiddags stod de här underbara blommorna på bordet. Det var maken som köpt dem till mig. Han brukar göra så emellanåt. Just nu kom son och svärdotter innanför dörren, så vi ses en annn dag.

torsdag 29 oktober 2009

Männens övergångsbesvär och flugsvamp


Titta på de här Flugsvamparna. De stod och lyste så vackert i solen vid cykelbanan intill campingen i Lerberget. Oätliga? Nja säg inte det. Man kan äta all svamp - åtminstonne en gång.
Men visst är de är giftiga, det är därför de får växa ostört, även djuren undviker ju dem.
Jag nöjer med att titta.

Ha! Det var väl det jag visste, att även gubbarna drabbas av övergångsbesvär. Den kallas för andropausen.
Hur yttrar sig då detta? Jo orken tryter, både fysiskt och psykiskt. Muskelmassan minskar och gubbsen blir fetare och så får de tunnare hud. Det är inte ovanligt med depressioner och störningar i den sexuella aktiviteten.
Där ser man! Även en aldrig så manlig man kommer i klimateriet. Men kan de erkänna det? Sällan.
Hm, känner jag igen något av det där? Jaadå, det är till exempel inte muskler allt som väller ut över makens livrem.

Om den manliga övergångsåldern läste jag i annonstidningen "Härlsokraft" - och självklart tipsar tidningen också om en massa naturläkemedel och hälsokost som kan lindra besvären.

Utan några som helst jämförelser eller assosiationer till ovanstående - så tittade jag på TV tidigare ikväll. En naturfotograf var med på Go´kväll och visade sin nya fotobok. Han berättade att till exempel Tornfalken parar sig tjugo gånger om dagen. De ni!






onsdag 28 oktober 2009

Att ha eller inte ha - hår

Jag tycker själv att mitt hår är lite tunnare på ena sidan och sist jag var hos frissan sa jag det till henne. Men hon påstår att jag har mycket hår och lovade tala om för mig när jag blir tunnhårig.

Nu läser jag i annonstidningen "Hälsokraft" att jag inte alls behöver oroa mig. Det finns ju hur mycket hjälp som helst att få. Man behöver bara regelbundet svälja några kapslar av ett kosttillskott, och utbudet av sådana är stort och varierat.

Enligt reklamen för de olika produkterna får man märkbart glänsande tjockt hår med mycket volym och lyster, färre kluvna hårtoppar, ökad hårtillväxt och mindre håravfall. Man behöver inte längre gå omkring med tunt, risigt och glanslöst hår. På bara sex månader får man 13% tjockare hår!
Med andra ord rena lyckopillren för håret.

Maken som ser ut som ett kalhygge i huvudet trivs bra med det. Men även om han inte gjorde det, så tror jag inte han vill betala drygt fem kronor per kapsel, som vid regelbundet intagande i minst sex månaderen, kommer att gå lös på många tusenlappar. Nej, det är nog lika bra att han låter bli, för det kan bli ännu dyrare med en kraftig kalufs. Som det är nu behöver han inte gå till frisören. Jag klipper till honom (förlåt, den var dålig). När det behövs så kör jag några varv runt månen med trimmern. Pengarna som han "sparar" lägger han på sin hobby fisket.

Om nu de här prepareten håller vad de rundnätt lovar, så behöver kanske frisörerna inte längre fixa med löshår och tupeer. Men jag tvivlar starkt, vad det gäller den saken så behöver frisörerna nog inte oroa sig.

tisdag 27 oktober 2009

Jakthunden Bila




Titta här vem jag träffade idag! Lilla charmiga Bila. Hennes husse bytte garageport hemma hos min son och svärdotter, och Bila fick följa med. Jag körde dit och lämnade en tidning, och som vanligt hade jag vovvagodis med mig i fickan. Härligt doftande rå torkad våm (komage) i små bitar. Gissa om jag blev populär.

Dollys Bila som är hela hennes namn, är en ettårig wachteltik. Även om hon är väldigt sällskaplig och tillgiven, så skaffade husse henne främst för är hon är en duktig jakthund, stötande och kortdrivande. Hon kommer från Pugerups Gård i Snogeröd. Enligt Bilas husse så finns det en hemsida, tyvärr hade han inte adressen i huvudet men det går bra att ringa 0413-33272.
Till våren kommer det en kull valpar till. Det är dock inte vem som helst som får köpa dem. Man måste vara en aktiv jägare. På fotot här har Bila och husse en liten mysstund.

måndag 26 oktober 2009

Campingen i vila och bommarna nere




Igår fick jag ingen promenad, det blev mörkt innan jag hade tid att gå ut, så då fick det vara. Men, jag mår inte bra om jag inte får gå en runda i dagsljus och andas in lite frisk luft. Jag blir rastlös.

På förmiddagen idag regnade det, men vid halvtvåtiden var det uppehåll och vindstilla, så då gick jag ut. Det var lika bra att passa på för det var alldeles blygrått i kanterna. De personerna som jag mötte på promenaden, kunde man räkna på ena handens fingrar. Ett tag efter att jag kommit hem började det regnet igen.

Campingen i Gamla Lerberget står nu helt öde. Det finns bommar in till campingen, både där man ska köra in till skogen och ner till havet. De öppnar sig när man sticker in ett kort, men nu är de nere och låsta till nästa sässong.

Inte förrän idag lade jag märke till texten som står på den ena stolpen till bommen. "Gå ej under bommen"! Lite överflödig uppmaning kan jag tycka, för hur i all världen skulle det gå till? Den når ju mig knappt till höftbenet. Men det är klart, hade man varit Limbodansare så skulle man nog klarat det. Jag föredrar dock att gå bredvid.

lördag 24 oktober 2009

Ryds marknad med många original och kalvlever




Ryds marknad i Höganäs började med regn, men strax efter klockan ett blev det uppehåll. Då körde vi dit tillsammans med våra goda vänner Lena och Lars. Som vanligt var där trångt i gångarna. Den här dagen är för många den stora hemvändardagen.

Utbudet av varor är stort. Mycket t-tröjor, strumpor och andra kläder, väskor, livremmar och plånböcker, korvar, sill och godis, korgar, borstar, julprydnader och mycket mycket mer.

Själv köpte jag två schalar, älgkorv och kryddor. Egentligen skulle jag ha köpt en plånbok också, men kom inte till skott. Den jag har är ju fortfarande helt intakt och håller säkert till vårmarknaden.

Något som är ännu roligare än att handla, är att gå runt och titta på folk. Sällan ser man så många orginal som på en marknad, oavsett vilken marknad man går på. Den fräscha killen på fotot stack verkligen ut. Jag gick fram till honom och talade om att jag tyckte att hans outfit verkligen var orginell och välgjord, den var läcker på honom. Då talade han stolt om att han själv designat den. Jag frågade om jag fick fotografera honom, och det var helt ok.

Som vanligt var det kallt och jag frös från fötterna och upp till öronen. Det var skönt att sätta sig i bilen och köra hem.

Ikväll har vi ätit stekt kalvlever med morötter och lök, det smakade smaskens med gräddsås, mjölig potatis och lingon till.


fredag 23 oktober 2009

Ny pudrad frisyr och julstjärnor




Som sagt var. Igår var jag hos min frissa Annika och fick håret klippt en bra bit. Nu börjar det grå synas mer, vid tiningarna har jag nästan vita slingor, och jag tycker det är snyggt.
När hon var klar och skulle göra den sista finishen, började hon till min förvåning att pudra håret. Pudret är i den lilla gröna burken på bänken bredvid muggen.

Förr i tiden var det ju vanligt att både män och kvinnor bar pudrade peruker, varför man gjorde det har jag ingen aning om. Nu har det i alla fall blivit modernt igen. Det senaste nu är ett vaxpuder som man stylar frisyren med. Håret kändes mjuk men frisyren blev hållbar.

När jag tänker efterså har jag samma frisyr som "alla andra". Kortklippt men med viss variation, som i de flesta fall är klädsamt. En kortklippt frisyr kräver inte så mycket handlag och är lättskött.

Annika är liksom många andra frisörer yrkesskadad och har ont i både axlar, armar och ryggen. Därför går hon regelbundet till en massör, men hon ligger också på sin spikmatta varje kväll. Hon brukar somna på den. Ja, det gör jag också. När man ska lägga sig på sidan märker man vad man ligger på. Då är det bara att lägga spikmattan på golvet och somna om. Det brukar inte vara några större problem.

När jag var och handlade idag körde jag även till en blomsteraffär och köpte mig en vacker blå Hortensia. Redan nu har julstjärnorna kommit i två helt nya nya rosa färger. Nja, om jag överhuvudtaget ska köpa några julstjärnor så blir det inte ännu på ett bra tag.
I morgon är det marknad i Höganäs. Jag ska dit och köpa lite kryddor.






torsdag 22 oktober 2009

Nyfikna? Ekivokt erbjudande och fastlagsbullar



Nu är ni rätt så nyfikna va?

När Harriet och jag klivit av bussen på Knutpunkten, gick vi förbi en skylt med extraerbjudande på snabbmat. Titta på den sa hon. Ja, jag slängde ett öga på den och sa att det inte var något som jag var intresserad av. Nä men titta igen sa hon, ser du inte att den ser lite ekivok ut?

Då såg jag det! Man behöver verkligen inte ha någon större fantasi för att accosiera till ett par kvinnoläppar, och då tänkte vi inte på de som sitter i ansiktet.
Killen som sålde de här, inte speciellt lockande snabbmålen, såg lite undrande ut när jag halade fram kameran och tog ett foto av hans skylt. Han hade nog inte sett det vi såg.

Idag hade jag ett ärende till K-Rauta på Väla. Därefter gick jag in på COOP för att köpa grapefrukt. När jag gick förbi bröddisken hittade jag de här. Fastlagsbullar! Jamen, det är väl ändå lite väl tidigt?

I förmiddags var jag hos min frissa och klippte mig. I morgon lägger jag ut ett foto på oss.

onsdag 21 oktober 2009

Stringtrosor på Hamlet, kaffe latte och pasta













Här följer en fortsatt redovisning från gårdagens skolresa.
Jag kan varmt rekommendera ett besök på Statens Museum for Konst. Bara byggnaden är värt besöket. Utbudet av konst är mycket stort och varierat, så här måste finnas något för alla, oavsett vilken smak man har.

Ventilationen i rummen på den permanenta utställningen var dock urusel/obefintlig, så tyvärr inbjöd det inte till någon längre vistelse där. Förhoppningsvis var det bara tillfälligt. Men det var synd för där fanns riktigt mycket fint och intressant att titta på. Det fanns också ett speciellt rum med konst för barn, men man behövde verkligen inte vara barn för att uppskatta den konsten.

Man kanske tror att stringtrosan är ett nutida påfund. Nix, det är den inte. Vi såg en tavla från 1700- eller 1800-talet som föreställde Hamlet målad snett bakifrån. Han var iförd ärtgröna stingtrosor som fortsatte upp i något som såg ut som ett brottarlinne. En intressant body.
Vi tog även en fika på museet, kaffe latte och en god kaka. Det var riktigt skönt att vila benen en stund.
När vi hade "gjort" museet gick vi ut i det underbara vädret och drog några djupa andetag, det var strålande sol och bara lite vind. När jag säger vi så menar jag Kristina, Ursula, Harriet och jag. Det blev naturligt så att vi gick i små grupper. Eftersom vi inte hade guide blir det svårt att hålla samman en grupp på 35 personer.

Vi gick upp i centrum och hittade en mysig italiensk resturang. Där gick vi in och åt en riktigt god pasta. Därefter orkade vi inte så mycket mer utan gick till Norreport och tog tåget till Helsingör. På båten till Helsingborg strålade vi samman med några andra av våra kompisar. Jag var hemma halv sex, alltså en heldag med mycket trevligt att se tillbaka på.
De tre översta korten är från barnavdelningen och de andra två från den permanenta utställningen.
I morgon måste jag berätta om vad Harriet och jag så på Knutpunkten.

tisdag 20 oktober 2009

Svällande muskler och pyttesmå penisar i Köpenhamn


Åh vilken härlig dag!

Jag har varit på skolresa tillsammans med 35 skolkamrater från Sundsgårdens folkhögskola, 55+ linjen. Vi har bland annat konst och kultur på schemat. Tidigare har vi besökt både Arken och Louisiana och i våras gjorde vi även en längre resa till Skagen. Fantastiskt trevligt.

Idag tog vi båten till Helsingör och sedan tåget till Köpenhamn för att besöka Statens Museum for Kunst. Där visas nu en utställning som heter "Kroppen i oprör" av Nicolai Abildgaard som dog för 200 år sedan.
Det var väldigt mycket nakna manskroppar och så gott som alla såg ut som om de format sina kroppar på ett gym. V-formade ryggtavlor, smala höfter, tjurnackar och svällande muskler.

Något som jag undrar över var, varför alla hade hår på huvudet, men för övrigt helt utan behåring - överallt? Sedan undrar jag också varför han målade dem med så pyttesmå penisar?
Fast vem vet, det kanske ansågs lite vulgärt att göra dem i normal storlek - eller också så var de inte större? Men ändå, inte var väl alla ........?

Där Abildgaards tavlor hängde fanns det gott om vakter, så att fotografera något av hans verk var omöjligt. Vi gick också in på den permanenta avdelningen och på barnavdelningen, där tog jag några foton som jag ska visa i morgon. Tjejen som är på väg in till museet är min klasskompis Ursula. Ok, inte det mest lysande fotot som jag tagit, men ändå.

måndag 19 oktober 2009

Raggarmeal och EKG i mitt eget namn







Min yrsel har fortfarande inte gått över, men det har tack och lov illamåendet gjort. Idag ska jag ha ett uppföljande samtal med min husläkare. Jag har tid hos honom efter lunch.

Eftersom jag hade bråttom i morse och inte hann med att äta en ordentlig frukost, var jag rejält hungrig redan halv tolv.

På väg till vårdcentralen körde jag förbi Sibylla Gatukök på Sydhamnsgtan. Nej föresten, jag körde inte förbi, utan stannade och köpte något som jag aldrig ätit förut, ett Raggarmeal. Det består av två korvar, mos räksallad och en Pucko. Yes! Bäva månde folkhälsoinstitutet. På de grillade korvarna fick jag både senap och ketchup och de tre kulorna mos var dekorerade med några smala strimlor salladsblad. Det var extraerbjudande på denna anrättning som normalt kostar den 69 kronor, nu fick man det till det facila priset av 45 kronor. Klart att jag inte kunde motstå det.

Förekomsten av fibrer och vitaminer var väl inte så påträngande precis. Men säkert innehöll det en hel del biprodukter, bindmedel, smakförädlare, färgämnen, konserveringsmedel, och rejält med socker och salt. För att inte tala om allt fett. Den knallrosa räksalladen innehöll faktiskt några små bitar räkor, men inte var det många. Hur som helst så var det gott just då, men inget som jag kommer att äta igen. Jag kompletterade lunchen med en medhavd liten satsumas. På så vis så fick jag i mig både lite fibrer och c-vitaminer.

Nu hade jag ju ingen raggarbil att avnjuta detta i, men min lilla Clio dög bra. Det var heller inte Elvis som strömmade ut ur högtalarna utan Radio Malmöhus. Men det funkade bra det också.

Under tiden som jag satt i bilen och åt, uppvaktades jag hela tiden av fåglar som hoppades på eventuella rester. De kammade noll.

När läkaren var klar med undersökningen och vi hade haft vårt samtal skulle en sjuksköterska ta ett EKG. Vi småpratade under tiden som hon satte plattorna på mig, sedan sa hon, nu Sonja får du tala om ditt personnummer. Jag tittade förvånat upp på henne, jag heter inte Sonja sa jag. Nej sa hon, jag ser ju att det inte kan stämma, Sonja är ju nästan tjugo år äldre än du. Vi fick oss ett gott skratt båda två. Föresten så visade EKG att allt var som det skulle.

måndag 12 oktober 2009

Rotmos, surdeg och Anna Anka

Vi åt ju rotmos till den rimmade fläskläggen igår. Jag brukar själv göra rotmos, men den här gången hade jag köpt två plastkorvsförpackningar. Den såg ut och smakade som barnmat, usch. Det var den gången jag köpte färdiglagad rotmos, aldrig mer. Köttet däremot var väldigt mört och gott.

Mer kökssnack. Jag såg på TV´n igår, att det nu är väldigt populärt, speciellt bland männen, att ha en surdeg i köket.
Det kan jag ju säga, att det finns många kvinnor som också har en surdeg hemma, och då tänker jag inte på en sådan som man gör bröd av. Men man kanske skulle ha en sådan i kylen, så fanns där åtminstonne lite kultur.

Nu kan man skicka in förslag, till Radio Malmöhus, på en person som man vill se som årets skåning. Alltså en skåning som gjort Skåne känt. Jag säger bara Anna Anka! Hon har på rekordkort tid gjort Skåne och inte minst Bjuv känt långt utanför Sveriges gränser. Skit samma att hon inte har alla hönsen hemma, bara hon säljer in Skåne till turisterna. För när turisterna kommer hit, blir de säkert glatt överraskade när de får se, och framförallt höra, att Anna Anka är ett pinsamt undantag, jämfört med andra kvinnor här. OK, man kan ju aldrig svära sig fri, det kan finnas en och annan Anna Ankakopia, man de kan inte vara så många - väl?

I kväll ska jag titta på fru Anka och de två andra blonderade damerna, som föresten inte heller verkar ha alla flingorna i paketen, jag menar "Svenska Hollywoodfruar". De är så aningslösa och det verkar faktiskt som om de tar sig själva på största allvar, på riktigt. So what! De är riktigt underhållande. Titta bara på tittarsiffrorna - rekord! So Anna Anka, go for it. I vote for you!

lördag 10 oktober 2009

Båtupptagning, god mat och gott vin




Så där ja. Nu är båten både uppdragen, högtryckstvättad och inställd i en stor lada. Där står den är i gott sällskap med andra motorbåtar, flera veteranbilar och en ny spotbil. En söm på kapellet har gått upp, så jag får ta fram min symaskin och laga den - men inte idag. Det är ju gott om tid till nästa sässong.
När maken kom hem igår, hade han med sig två laxbakelser och en nyrökt fjällröding. Riktig lyxmat. Till rödingen hade vi min kalla jättegoda Siggesås, kokt potatis, gröna ärtor och citronklyftor. Med så läcker mat måste man ju ha något gott att dricka till. Vi korkade upp en flaska Gewurztraminer 2008 från Alsace, en njutning för gommen. Inköpt i somras när vi var nere i Europa och körde.

Ikväll blir det inte så lyxigt, men lika gott. Jag har kokt en stor rimmad fläsklägg. Till den ska vi ha rotmos.

Jag har även tagit fram färska blåbär från frysen och kokt en burk blåbärssylt. Rickys fru Mona har plockat bären i Småland där de bor. Jag fick köpa tio liter av henne. Stora fina rensade bär, bara att ta fram och äta. Förutom att de är goda så lär de vara bra för ögonen.

Mona är fenomenal på att ta tillvara skogens läckerheter. Kantareller plockar hon kassavis. Det är till och med så att deras barn har tröttnat på att äta kantareller. Ack, om man ändå hade de problemen. Enligt Ricky, så har de konserver, saft och djupfryst som räcker de närmaste tio åren.

fredag 9 oktober 2009

Blåst på konfekten på grund av en spindel

Även idag har det varit ett underbar väder. Så gott som vindstilla och strålande sol. Tyvärr ser man också, med all ickeönskvärd tydlighet hur skitiga fönstrena är. De ser ut som om de var blästrade. Ändå är det inte så länge sedan som maken tvättade dem, men det var förra helgens oväder som ställde till det.

Maken har en kompis i Småland som heter Håkan, han brukar läsa min blogg. Han kände så väl igen det här med spindelskräck, för även han har en fru som är rädd för spindlar. I deras gröna ungdom skulle de ut på en veckas tältsemester. Första kvällen när de skulle lägga sig upptäckte Marie en spindel i tältet. Håkan som ville lugna henne drog till med en liten vit lögn. Efter en stunds letande sa han, nu har jag fångat spindeln.
Visa mig den då sa Marie. Det kunde han ju inte - så Marie sov i bilen hela veckan, och Håkan den stackaren fick sova själv i tältet. Allt bara för att den lille besten (spindeln) visade sig.

torsdag 8 oktober 2009

Brandstation med rött tak


Åh en sån underbar förmiddag. Soligt och absolut vindstilla. Vid elvatiden tog jag mina stavar och gick ut. Det här lilla vita huset, som för mycket länge sedan var brandstation, ligger i Gamla Lerberget.

Numera är det förvringsplats för bland annat byns gräsklippare. Så här flammande rött var taket i solen idag.

Det fina vädret höll inte i sig mer än till eftermiddagen. Då blåste det upp och man kunde riktigt se hur regnet liksom rullade in som en grå dimma på havet ifrån Danska sidan. Inget fint regn utan mängder med stora blöta droppar.

I helgen ska vi ta upp och ställa in båten, då får det gärna vara uppehåll och helst inte blåsa styv kuling.

onsdag 7 oktober 2009

Tångräfsning framför huset


Jag har precis kommit in från en blåsig men skön promenad med mina stavar. Nere vid havet höll en dam på med att räfsa bort tång framför sitt hus. Även på hennes fönster hade det blåst upp tång. Huset ligger inte så många meter från havet. Det har både sina för- och nackdelar. Utsikten är ju obetalbar, men de salta vindarna sliter hårt på husen här nere. Endast en smal väg ligger mellan huset och till det stället som jag tog fotot.
Man ska inte bry sig om att gå eller cykla på den här vägen om där ligger blöt tång. Det är snorhalt. Jag tog fotot vid halvsextiden. Nu en timme senare är det så pass mörkt att jag har fått tända lampor.

Tror att jag ska byta om till något bekvämare innan jag sätter mig framför TV´n.

tisdag 6 oktober 2009

Spindeljakt med dammsugare




Titta på den här lille rackaren. Den är inte mer än ca fyra cm i diameter, men jag vågade inte böja mig tillräckligt långt fram för att fota den. Jag räckte över kameran till maken. Han är så modig.

Fast vad skulle egentligen kunna hända? Att den (spindeln) hoppar upp och biter mig? Jodå, spindlar kan bitas. Åtminstonne så gör de det när de är hungriga. Men hur ska man veta om den är mätt eller hungrig? Jag vågar inte chansa.

Just den här spindeln mötte sitt öde i söndags. Den får skylla sig själv, vad skulle den här inne och göra? Maken och jag hade som vanligt okuperat varsin soffa. Då såg jag något i ögonvrån, en mörk skugga, som rörde sig över golvet. Jag begrep ju genast vad det var. Snabb som en gasell for jag upp och ut i tvättrummet och tog tog fram dammsugaren. Det smällde till inne i röret när jag sög upp den, så stor var den.

Jag vet fler som inte tål spindlar. En väninnas man går runt med dammsugaren varje kväll och suger upp spindlar runt alla fönster och dörrar - utomhus. Jo det är sant!

En kompis till oss har spindlar i sin källare, där är speciellt en som är jättestor. Den matar han med insekter som han fångar. Det skulle aldrig falla mig in att gå dit ner.

Vid den här årstiden står dammsugaren nästan alltid framme, för det är ju nu som spindlarna kommer in. Skulle vakna mitt i natten och se en, så går jag ner och hämtar dammsugaren. En kväll skulle jag plocka upp vad jag trodde var ett svart ludd från en matta. Det var det inte. När jag tog i det mellan tummen och pekfingret, så rörde det på sig. Det var en spindel! Inte vet jag hur det känns att ha isvatten i ådrorna, men jag inbillar mig att det skulle kunna vara så som jag kände det just då.

Nej, tacka vet jag djur som man kan klappa.

söndag 4 oktober 2009

Konst och ett härligt stormigt hav



Först måste jag till min stora tillfresställelse tala om att maten igår var jättegod. Till och med min svärdotter som har svårt för brunkål, tog två gånger av kålpuddingen. Så glad jag blev!

I förra veckan såg vi ett inslag på TV´s Kulturnyheterna att det just nu pågår en fotoutställning om Kuba på galleri "Gate 38", Stora Nygatan 38 i Malmö. Den ville vi gärna titta på både jag och maken. Han är nog mest intresserad av bilderna på gamla bilar, men där finns säkert mycket annat också att titta på. Så, vi bestämde oss för att köra dit idag.

Men först körde vi till Pumphuset i Borstahusen. Där visades måleri av Edwars Jarvis. Han är född i Umeå 1964. Idag arbetar och bor han i Västberga i Stockholm. Han har fått väldigt fina recentioner och hans verk hänger i flera offentliga byggnader.

När vi körde vidare mot Malmö stannade vi till vid havet så att jag fick fotografera den underbara "Borstahusgumman" av Lena Lervik från 1994. Det var inte lätt att stå upprätt och än mindre att hålla kameran stilla i stormen, havet skummade och rök. Nåja, jag fick mina foton och sen drog vi ner till Malmö.

Framkomna till galleriet upptäckte vi att de har stängt på söndagar. Det var snopet, så vi vände åter mot norr. I Lomma körde vi in och tittade på alla de nybyggda husen nere vid hamnen. Många fler var på gång. Det kommer att bli en helt ny stadsdel.

Nu var vi hungriga, så vi körde direkt till Pub Ro på hamnen i Helsingborg. Där är en så mysig och avslappnad stämning. När vi kom dit var det nästan fullsatt. Vi tog först ljumma vitlöksbröd och sedan varsin entrecote med små brynta potatisar, broccoli och en god bearnisesås. Mätta körde vi hem längs med kusten.

Jag tröttnar aldrig på att titta på havet när det stormar, vilket underbart dramatiskt skådespel det är. Vindrutetorkarna fick vara på för det mesta för vågorna stänkte upp på bilen. Därför blev maken på att skölja av bilen när vi kom hem. Saltvatten är inte så bra för lacken.
Nu ska jag gå in och titta på Rapport.




lördag 3 oktober 2009

Höstväder, duntäcken och kålpudding


Igår haglade det flera gånger och vid ett tillfälle åskade det också. När jag bytte lakan passade jag också att byta ut de sommarsvala duntäckena till vinterduntäcken. Det är så skönt att ligga varmt och ha det svalt i rummet.

Nu har jag precis gjort en stor kålpudding. Jag hade vitkål hemma så den stekte och smaksatte jag. Men, jag såg ju att detta inte skulle räcka till 1,7 kg köttfärs, så den andra hälften är Felix brunkål på burk. (Jag skickade maken att inhandla några burkar.) Det blev en bra blandning. I den magra blandfärsen hade jag i tre ägg, kokt ris, kryddpeppar och vitpeppar som jag krossade i mortel, salt, grädde och vatten och lite, lite strösocker. Grädde? Ja, fett är ju smakbärare. Man får väl ta en mindre portion då. Socker? Ja, det använder även kockar, inte för att det ska bli sött, utan för som de säger, bränna av. På färsen som blev över gjorde jag små biffar.

Vid sextiden kommer son och svärdotter över för att äta med oss.
Vi börjar med en liten toast. Maken och jag hade ett kilo färska räkor i går kväll. De få som blev över blandade jag ner med hackad dill, i en ny sorts ishavssallad gjord på creme fraiche. Några sparade jag till garneringen.

Svärdottern som inte gillar brunkål, vare sig lukten eller smaken, äter däremot gärna färsbiffar. Kålukten får hon stå ut med och det brukar hon göra. Till detta har vi mjölig potatis, lättkokta grovt slantade morötter med en klick smör och mycket klippt persilja, gräddsås och givetvis lingonsylt. Tysk Oktoberfestbier och vatten.

Vi skippar efterrätten, den som vill får starkt kaffe, avec och en bit god choklad lite senare. Själv tar jag en kopp grönt te.


Undrar vem Ingvar Oldsberg ska kidnappa till "Här är ditt liv" ikväll?












torsdag 1 oktober 2009

Rosor till en man och ris till ynkryggar


Eländes elände! I dagens HD läser jag att min gynläkare Boinge Bergman tackar alla sina fina patienter för de gångna åren. Han pensionerar sig den 31 oktober. Jodå, visst unnar jag honom att bli ledig och syssla med annat, och vi har vi för det mesta bara behövt träffas en gång om året för kontroll, men ändå. Jag har haft stort förtroende för honom. Men det kommer säkert att bli bra även med hans efterträdare doktor Robert Sabelberg.
De här rosorna är till Boinge som tack för de här åren - och kram på dig.
Läs gärna inlägget från den 6 mars angående Boinge.

Jag fortsätter att läsa HD och ser att "Två män överföll dam med rullstol." Hon är i 80-årsåldern och blev överfallen i en trappuppgång. Busarna välte omkull både henne och hennes rullstol, sedan tog de hennes mobiltelefon och plånbok.
Det finns tydligen inga gränser för hur lågt man kan sjunka för att sno åt sig andras egendom. I det här fallet gav man sig på en handikappad dam på 80 år, i en trappuppgång där ingen kunde se dem! Det var vad de vågade sig på, dessa ynkryggar. Att ge de här grabbarna ris tror jag inte skulle hjälpa.
I morgon kommer min son och svärdotter hem. De har hälsat på hos svärdotterns mamma som bor ute på Fårö, så nu jag väntar på en leverans med te från Kränku i Visby.
 
Site Meter