onsdag 30 december 2009

Klotis och kramen mellan mig och kvinnan i blått


Fiskelyckan uteblev för maken igår, han kom hem med bara en torsk, men det blev två fina fileer av den. Han hade haft en härlig dag på sjön och det var ju bra det.

Våra goda vänner Meta och Lars bjöd på middag igår, allt var mycket gott och det blev en trevlig kväll. Maken hade inga som helst problem med att hålla sig vaken. Han och Lars diskuterade smal- respektive bredspårig järnväg i Småland. Diskussionens vågor gick inte så höga igår, det var ganska vilsamt. Klotis som de bor hos, kom in och hälsade. Han är en storväxt norsk skogskatt som på det här fotot blir buren av Lena.

Jag har något som inte alla har - en husläkare som ger sig tid att lyssna. Hade jag bara haft honom från början så....... I morse gav han sig tid att lyssna igen. En envis infektion i öron, näsa och bihålor har hittills vägrat ge med sig. Det gör att jag sedan flera veckor tillbaka endast går på halvfart. Trist, jag har en efterhängsen hosta, spottar en massa äckelpäckel och är fortfarande lomhörd. Tyvärr måste jag ta en penicillinkur till, men jag är oerhört tacksam för att min läkare skrev ut den till mig.

Inger som jobbar på "Friskis" ringde som tur var och påminde mig om att jag skulle tjänstgöra idag. Mitt huvud var fullt med en massa annat, så det hade jag missat. Tyvärr kom jag för sent, men det får jag ta igen vid ett annat tillfälle.

När jag stod i kö på City Gross i eftermiddags fick jag en glad överraskning. Kvinnan framför mig tittade på mig och frågade sedan om jag inte var pärlan vid sundet. Så förvånad jag blev! Hon kände igen mig ifrån min blogg och talade om att hon läste mina inlägg varje dag. Vi var lika glada båda två över att ha träffats och gav varandra en varm kram framför den förvånade kassörskan. Tack för att du gav dig till känna du kvinna i vitt hår och blå jacka, förmodligen jämnårig med mig. Vi ses en annan gång. Än en gång TACK. Jag önskar dig ett Gott Nytt År.

Jag gick en liten runda och tog ett foto ut över havet strax efter klockan fyra i eftermiddags. Det är fullmåne nu så det kan kanske bli lite problem med sömnen i natt.

tisdag 29 december 2009

Middag hos Riksdagskvinna efter lååång fisketur



En av de lokala snöbyarna som SMHI varnade för kom över oss i förmiddags, men det var inget som blev liggande.

Vad tror ni att maken gör idag? Fiskar. Inte en vanlig fyratimmarstur, nej detta är en långtur på sju (7) timmar! Han var uppe vid femtiden i morse, fixade frukost, bredde mackor och körde hemifrån halv sju. Båten beräknas vara i hamn igen klockan tre i eftermiddag. Vädret har aldrig hindrat honom från att gå ut, varken ösregn, snöstorm eller drivis. Jag vet att de här långturerna går inte så ofta och eftersom maken är fri nu i mellandagarna fick han passa på idag.

Men - vi är bjudna på middag i Kvidinge klockan sex, det blir utan överdrift ont om tid. Jag menar, om det blev det fiskelycka så tar det ju en stund att ta hand om fisken, packa den och stoppa i frysen. Det är inte gjort i en handvändning. Sedan in i duschen och på med lite snygga kläder. Men han fixar det säkert - med min hjälp.

Jag är som vanligt chaufför (det är självvalt) och ska försöka hålla honom vaken över det Meta kallar "far-åt-helvete-kaffet". Det vill säga, när man fått kaffe och kaka någon gång vid midnatt, så går man hem. En inte allt för kvalificerad gissning är att maken kommer att ha en lååång sovmorgon i morgon.

Jag har varit och köpt en värdinnebukett till Meta, gula rosor som stöter i persika och moderatblå klockor. De röda rosorna var väldigt vackra men hade känts lite fel.

I affären finns en stor fågelbur med en massa fåglar, bland annat papegojor. Jag tog foto på en av dem, med tanke på Metas gäster i kväll kommer det förmodligen (som vanligt) att pratas och diskuteras en hel del.

Nu är det nog bäst att jag hoppar in i duschen och gör mig i ordning innan maken kommer hem. Han behöver säkert handräckning.

söndag 27 december 2009

Julafton och juldagen, samt lutfisk utan senapssås



.......och julen varar väl till påska. Nej det var inte sant och det var inte sant.........

Åtminstone inte hemma hos mig. Nyårsdagen plockar jag bort alla röda dukar och allt julpynt, vilket ju inte är så mycket hemma hos oss. De elektriska stakarna och min vita jie porslinsstjärna i köksfönstret får vara kvar över trettonhelgen, liksom utomhusbeslysningarna. Men sedan åker de också ner.

Julafton kom min son Robert och svärdottern Anna samt Annans mamma Aina hem till oss. Aina för ett kringflackande liv i juletid. Hon har tre döttrar och deras familjer att besöka, en i Karlskrona, en i Lund och så då Anna i Lerberget.

Makens stora och viktiga uppgift på julafton är att koka tomtegröten. Den åt vi vid lunchtid och som vanligt var den jättegod. Vi har ett stort keramikgrötfat som endast används till julgröten. Den rymmer mycket, men trots det så blev den blev renskrapad i år. Därefter tog vi alla en promenad för att gå ner gröten innan vi fortsatte hem till till Robert och Anna.
Julbordet åt vi hos dem på kvällen, och både maten liksom Annas hemlagade julgodis var som vanligt både mycket och gott.

Något som vi aldrig missar är Kalle Anka och hans vänner. Efter alla åren kan vi de flesta replikerna. Vi tittar också på Karl-Bertil Jonssons julafton. Måtte de aldrig plocka bort denna underbara julsaga.

Juldagen åt vi som vanligt fisk hemma hos Janne (maken) och mig. Vi hade 2,6 kilo lutfisk och en torsk som urtagen och utan huvud och fenor vägde 2 kilo. Till detta hade vi mjölig potatis, gröna ärtor och en stor gryta skånsk senapssås, gjord på Åsens gammaldags mjölk, vispgrädde, smör och mycket Möllers torrsenap, det ska kännas i näsan. Den är så god så att man kan äta den med sked. Eftersom vi alla fem uppskattar fisk blev det inte så mycket kvar att det var lönt att spara.

För många år sedan var maken och jag bjudna till ett av Malmös större och flottare hotell med många stjärnor. Det var julbord med övernattning. På detta julbord fanns "allt". Sill, ål och lax i alla möjlliga former. Dopp i grytan, olika sorters kål, skinka, fårfiol, rökt renstek, korvar, pastejer med mera, samt förstås risgrynsgröt, gottebord och kaffe och kakor.

Allt var till full belåtenhet ända fram till dess att maken skulle äta lutfisk. Då höll han på att få en brytning. Framdukat till den fanns endast vit sås och svartpeppar i en skål , men ingen skånsk senapssås! Kökspersonal tillkallades och så småningom kom det fram en liten, liten skål med skånsk senap till maken. Det var en riktig rysare som han aldrig glömmer. Maken åt av det mesta på julbordet, och när alla i sällskapet för länge sedan var proppmätta och väntade på att han skulle bli klar - så går han och hämtar en tallrik risgrynsgröt! Det var då han blev kallad för julbordets Rambo.

Med stigande ålder har han sansat sig vad det gäller julmaten. Han orkar inte lika mycket nu och det gör inte jag heller.


onsdag 23 december 2009

Brunkål, julklappsskinka och rosor till mig


Så ja, nu är brunkålen färdig, det stora stekgrytan blev full. Jag har givetvis redan provsmakat en portion. Sillen blev också bra, båda sorterna.

Av sin arbetsgivare fick maken en julskinka i julklapp. Vi tyckte båda att det var jättebra - men han blev besviken när leveransen kom. Eländes elände, den var färdigkokt! Alltså blir det inget skinkespad till dopp i grytan. Nu löser det sig ändå, han får skinkspadet från svärdotterns skinka (nu blev det nästan lite roligt). Dessutom ska jag koka rimmad oxbringa och rimmade revben, spadet av detta blandas, silas och kokas samman, så han ska få sitt doppespad.

Första julen jag firade uppe i Småland hos maken stod jag för julbordet och det var inga problem. Men, så var det ju den där nymodigheten med dopp i grytan. Det har jag inte van vid här i Skåne, att doppa några dagar gammalt bröd i spad. När jag skulle duka frågade jag om vi skulle ha djupa tallrikar, jag såg ju spadet som en klar soppa. Både maken och hans föräldrar höll på att vika sig av skratt. Det skulle man alltså inte ha. Nu vet jag hur man gör, men jag har inte lärt mig att uppskatta det ännu. Kokt kött är hur gott som helst, men blött bröd, nej tack jag avstår.

Maken kom precis innanför dörren, jag fick en underbar bukett med tio vintervita rosor. Jag har serverat honom en whiskey, det brukar han få när han kommer hem på fredag kväll. Nu ska han griljera skinkan. Det blir säkert bra.


tisdag 22 december 2009

Receptionsarbete, julpynt och sillinläggning





Klockan ringde redan halv sex i morse. Jag skulle vara på "Friskis" halv åtta och jobba några timmar i receptionen. Lokalvårdaren Paula var där och hade larmat av när jag kom. Den ena datorn klarade jag av att starta upp, men den som loggar in de som ska in på gymmet fick jag inte igång. Men så kom Jan-Erik, en av gyminstruktörerna, han tryckte på en knapp, så var det bara att logga in sig på den också.

När jag öppnade klockan åtta stod där redan några ivriga motionärer och väntade på att få komma in. Det är populärt att träna på morgonen, ja det är i och för sig folk på gymmet hela dagen, men inte så många som på eftermiddagen och kvällen. På morgonen och förmiddagen är det rätt så många "grå pantrar". Det yngre klientelet kommer på kvällstid, då är musiken mer ösig och volymen på den betydligt högre.

Alla funktionärer och ledare brukar få varsin julklappar. Så även i år. Det ett stort härligt badlakan i tjock vit frotté med "Friskis" logga i rött. Undrar om den håller färgen när man tvättar den i 60 grader.

I eftermiddag har jag julpyntat här hemma. Maken och jag är sparsmakade när det gäller julpynt, men det finns vissa saker som bara måste fram och upp. Först och främst det bedårande lilla luciatåget, gjort av bland annat en äggkartong och den fina tomten med stomme av en toarulle. Dessa konstverk gjorde min son när han gick på "lekis". Sonen är 45 år nu, så det här julpyntet har ju några år på nacken. Sedan hänger jag änglar i kristallkronan, det låter något, men lampan är ett arvegods. Röda juldukar och några tomtar. Det är speciellt en som maken hade med sig i boet. Klockor hänger jag lite här och var, jag har bland annat hängt en klocksträng i nyckeln till barskåpet. Ha, det går inte att smyga in där utan att det hörs.

I kväll har jag lagt in "Lenas currysill", lätt att göra och försvinnande god. I morgon ska jag steka brunkål så är det viktigaste på julbordet klart, alltså sillen och brunkålen.

måndag 21 december 2009

Bihåleinflammation, strokeenheten och lottovinst


Jag har varit förkyld och har även eventuellt haft någon form av influensa, samt dubbelsidig öroninflammation. Det började i mitten av november och hittills har jag inte blivit frisk från de här besvären. Jag har besökt vårdcentralen två gånger, senast för fyra veckor sedan. I dag gick det inte längre. Det kommer ut en massa gult, det sprakar i öronen och jag är lomhörd. Sedan ett par veckor har jag nervryckningar i vänster ögonlock, måste ofta blunda med det ögat när jag läser. En sköterska som jag pratade med påstod att det kan bero på bihålorna. Ringde vårdcentralen i morse och fick komma dit till min egen läkare på förmiddagen.

Nu har jag fått Cefadroxil Sandoz 500 mg, 20 kapslar för bihålleinflammation. Synd att jag inte kunde fått dessa tidigare. När jag varit på apotektet och hämtat min medicin körde jag och hämtade en lottovinst, den var bara på 80 kronor, så än så länge behöver jag inte anlita någon ekonomisk rådgivare.

I eftermiddags när jag stod och stekte sill, ringde en sjuksköterska från Strokeenheten på Helsingsborgs lasarett. Det var tre månader sedan jag kom in akut för en misstänkt stroke. Jag låg inne för observation i tre dagar. Enligt sjuksköterskan var det en mindre stroke och hon ville nu veta hur jag mådde och vad jag hade fått för hjälp efter det att jag blev utskriven. Hade jag fått hjälp av sjukgymnast och hade jag fått någon samtalsterapi, samt skriftlig information för strokepatienter med mig hem?
Nej, ingen ifrån vården har hört av sig. Det förvånade henne. Hon lovade att skicka mig information om vad som händer när man har fått en stroke.
Stroken har inte gått mig obemärkt förbi och jag har inte hämtat mig fullt ut ännu, men det kanske inte blir bättre än så här.

Nu tror jag nog att de som verkligen behöver hjälp också får det. Fysisk träning fixar jag själv på "Friskis", där jag vid behov kan få kvalificerad hjälp. Mental träning? Något som jag tror är mycket viktigt, är att inte tappa den sociala kontakten med vännerna.

Sillen är nu både stekt och inlaggd i ättika med kryddor och lök.
Jag hann med en liten promenad nere vid vattnet även idag. Det var kallt men nästan vindstilla. I kväll ser månen ser ut som ett komma på himlen.


lördag 19 december 2009

Henry Dunker, Camilla och Martin och en underbar solnedgång





Angående TVprogrammet Debatt om Tiger Woods otrohet och senare samma kväll på TV4 där Tiger Woods älskarinnor uttalade sig kan jag bara säga, var detta nödvändigt? Nej! Varför ödsla dyrbar TV-tid på Elins och Tigers äktenskapliga problem? Det vi eventuellt vill veta, har vi fått information om via tidningarnas löpsedlar.

Nu har jag varit på Dunkers och hämtat biljetterna till Jonas Gardell den 26 mars. När jag ska titta och framförallt lyssna på honom har jag precis fyllt 60++++++ år. Julen är ju nära så Henry Dunker hade fått på sig en tomteluva.

I veckan pratade maken med vår kompis Nisse som är en riktig machoman. Eftersom han enligt egen utsago är herre i sitt eget hus så bestämmer han själv om han ska diska eller damsuga först. Frun lägger sig inte i.

Det var riktigt kallt, minus tio grader och vindstilla, när jag tog maken med mig på en promenad vid halv tretiden. Först träffade vi på Kerstin och Bengt som vi stod och pratade med en stund. Därefter kom ungdomarna Camilla och Martin som också var ute och snappade frisk luft. Vi gjorde sällskap utmed havet och njöt av den underbara vyn över havet. En stund senare var solen var på väg ner och som så många gånger förr var det var en enastående vacker solndgång.











torsdag 17 december 2009

Glittrigt After Dark. pedofilpräst och julbord på Sundsgården





Fotot överst är på mej och min svärdotter, hon har självlockigt hår och mitt är naturligt spikrakt och även naturligt viltfärgat.

Det snöade ymnigt och var ruskigt halt när vi körde in till Konserthuset i går för att titta på After Dark. Vid en ny rondell strax innan man vänder till vänster mot Sofiero, såg vi en bil (en van) som hade kanat ner i ett dike. Jag hade tur och hittade en parkering på Drottninggatan så vi behövde inte gå så långt.

Vi bjöds på en härlig föreställning som lockade till många skratt. Massor med glitter, glamour och killar som var ursnygga som tjejer. Vägarna var fortfarande inte plogade när vi körde hem vid tiotiden så det gällde att vara lätt på (pedal)foten.

I dagens HD läser jag om en präst i 60-årsåldern som är anhållen, misstänkt för våldtäkt mot barn och även två fall av sexuellt ofredande! Han hade förgripit sig på barnen utomlands. Trodde han kanske att det skulle gå att klara sig undan rättvisan, för dessa allvarliga och vidriga brott om de begicks utomlands? Eller tror han sig vara oantastlig bakom prästkragen? Vet han inte att Gud ser allt? Men relationen till han ovan there kanske inte är så bra.

Sundsgårdens Folkhögskola bjöd oss elever på ett läckert julbord idag. Vi började klockan tolv. Som vanligt äter jag mig mätt på sillen, men jag lyckade även klämma ner både lite brunkål, en köttbulle och några småbitar revben. Kaffet och några bitar godis efteråt satt bra. Sedan satt vi och pratade om allt möjligt, Ylva, Lisa och jag kom inte därifrån förrän klockan var halv tre.

En av våra klasskamrater tyckte att Lisa och jag har syskontycke! Själv kan vi inte se annan likhet än att vi båda är långa. Jag bad Ylva ta ett kort på oss. Visst ser vi ut som maträtten black and white.

När vi lämnade Sundsgården körde jag in till Knutpunkten, bytte mitt busskort till ett nytt jojo kort som jag fyllde på med 200 kronor, det kan vara bra att ha. Därefter körde jag vidare till Dunkers där jag reserverade två biljetter till Jonas Gardell den 26 mars. Den ena platsen var i mitten på rad tre och en precis bakom på rad fyra. Får se vem jag ska ta med mig. Hade några ärenden att uträtta på Väla också, men jag orkade inte med det. Får se om jag tar det i helgen.
Julmaten gör sig påmind. Den var god, men man blir törstig av den, så nu jag har druckit två koppar te och en flaska mineralvatten.
I kväll ska jag titta på Debatt på TV1 kl 22.00, Anna Anka medverkar och uttalar sig om Tiger Woods. På TV4 kl 22.40 talar en av Tiger Woods älskarinnor ut. TV måste tycka att det här är en stor nyhet värd att satsa tid och pengar på - och vi tittare är så klart nyfikna och inte sena att hänga på. Visst är vi lite gamiga.






När jag körde hem tog jag vägen ner om hamnen. Redan före klockan fyra började det skymma. Snön låg så vackert på stenarna så jag var tvungen att gå ner och ta några foton.






tisdag 15 december 2009

Läsarreporter på HD. Misshanlad väninna? After Dark

När jag så småningom får hjälp med att köpa en ny dator och se till så att min rauter fungerar - ja, då blir livet betydligt enklare.
Jag har inte kommit in på min dator förrän nu ikväll.

I kväll har jag besökt Helsingborgs Dagblad. Jag var inbjuden till till en fördjupad träff för läsarreportrar. Det var ett initiativ som genomförs i samarbete med Högskolan i Halmstad. Mycket intressant. Vi åtta som deltog har en massa erfarenhet ifrån olika arbetsområden och många olika fritidsintressen. Sammantaget har vi en hel hög med med bra-att-ha-kunskap.

Vi gick hem med varsin fin julklapp. Vi kunde välja mellan en härlig frottehandduk eller en paraply och ett USB-minne. Alla med HD´s logga.

I söndags, när jag tog en promenad med mina stavar till Höganäs, mötte jag en bekant som jag inte träffat sedan tidigt i höstas. Jag mötte henne med solen i ögonen men jag kunde inte undgå att se att hela hennes ansikte var fullt av blåmärken och hon gick försiktigt, som om hon hade ont. På armlängds avstånd från henne gick hennes man. Vi hälsade och bytte några ord men hon stannade inte som hon brukar. Jag vet inte var hon bor men det ska jag ta reda på. Jag har sett henne med blåmärken tidigare. Vi har tidigare bara träffats hos en gemensam väninna som nu är död sedan flera år tillbaka. Jag vill veta om den här kvinnen med blåmärkena mår bra och om inte gör det, varför?

I morgon ska jag tjänstgöra på "Friskis" några timmar. Halv sex ska jag vara hos min son och svärdotter. De ska bjuda på fisksoppa. Sedan tar jag svärdottern med mig till Helsingborgs Konserthus, vi ska titta på After Dark.

Det blir till att plocka fram de högklackade, svarta över-knäet-mockastövlarna Nånting urringat, slitsat och/eller genomskinligt. Eller också ett par långbyxor och en kavaj. Ja, det blir det nog.

söndag 13 december 2009

Luciamorgon


Strax före klockan sju gick vi ner och tände både julstjärnan i köksfönstret och de elektriska stakarna samt några levande ljus, därefter intog maken och jag, iklädda mysoveraller, varsin soffa. Vi tittade på TV1 som sände Luciafirandet från Växjö domkyrka. Det var både storslaget och stämningsfullt. Maken var dock lite besviken. Han ville se snö, slädfärd med bjällror och ett och annat barn klädd som tomte eller pepparkaksgubbe, det blev inte något av det i år, men han får säkert se det något annat år.

Jag har också varit Lucia med likadan luciakrona som dagens lucia. Det var på Sorgenfriskolan i Malmö. Jag hade ett stort följe med tärnor och stjärngossar som följde mig. I aulan fick jag ensam sjunga bland annat "Det strålar en stjärna". På den tiden hade jag en stark sopranröst.

Efter lussefirandet på TVn körde vi som vanligt till Kakboden i Höganäs och köpte nya bullar, idag blev det också några lussekatter.

Det var en alldeles enastående vacker Luciamorgon. Helt vindstilla och en himmel som rodnade i ljust violett. Det var vid halvniotiden och solen var på väg att spricka igenom.

lördag 12 december 2009

Datorh-e, fisk och nytvättad bil igen



Yes! Nu gick det, jag kom in på min blogg. Jag blir nog på att köpa en ny dator, den här har j-ats med mig tillräckligt länge nu. Nu får jag mejl i två exemplar och de jag skickar går ut i två exemplar, och dessutom inte samma dag. Man kan få spader för mindre.

Maken hörsammade inte min önskan om en stor kogetorsk. Den han kom hem med var inte tillräckligt stor så den fileade han, de tre vittlingarna han drog upp blir lagom att steka till en måltid. Sen drog han även upp 70 sillar. 20 har jag fryst in för att ha till inläggning. De andra ska snart in i röken.

Jag fick bassning för att jag skitat ner min bil. Maken tvättade den förra veckan och nu blev han på att tvätta den igen.

I kväll ska vi äta fläskestek. Jag ringde min skolkompis Inger som bor i Viken, och frågade om hon ville äta med oss, det ville hon gärna - men hon skulle iväg på kalas. Ett av hennes barnbarn har fyllt 8 år så det var klart att hon skulle dit på uppvaktning, han skulle få en Michael Jacksonskiva. Jag vet dessutom vad han ska få i julklapp, men det tänker jag inte tala om.

Frisk av fisk och respons på min blogg

Hela veckan har maken varit förkyld och hostat, mest på nätterna. Jag förutsatte att han skulle hålla sig inne i värmen och ta det lugnt nu i helgen - men icke.
I morse kravlade han sig ur balen klockan fem, hur pigg som helst. Vad var det då som drog? Fisket så klart! Han satt här nere i köket och njöt av nylagat kaffe, kokt ägg och mackor, läste tidningen och lyssnade på radion, och mådde bevisligen hur bra som helst. Förkylningen var försvunnen som genom ett trollslag.
Innan han gav sig iväg kom han upp till mig med tidningen. Fisketuren är slut nu klockan tolv, får se om han har lyckats få upp någon torsk, det har jag i alla fall beställt.

Jag är så glad och tacksam att min blogg läses. Annika mejlade mig i går kväll. Hon tränar på Lifestyle på kvällarna och sa att det då kan vara kö till maskinerna. Hon är helnöjd med Lifestyle, det är säkert också alla de andra som tränar där. Vill man träna där utan att trängas gör man förmodligen det på dagtid. De som tränar senare på eftermiddagen och på kvällstid kanske har ett jobb att sköta. Det har ju inte jag. därför är det trevligt att träffa andra (grå pantrar) när jag tränar.

Nu har båten kommit i hamn så jag ska ringa maken och höra om han har haft någon fiskelycka idag.

fredag 11 december 2009

Designgym eller "Friskis" och insändare på HD




Jag besökte ju designgymmet Lifestyle igår och blev väl mottagen av en tjej. Hon jobbade både på kontoret och skötte städningen, men det behövdes nog inte fler personal för där fanns inga motionärer.

Själv var hon inte klädd för någon fysisk aktivitet, utan gick i jeans, blus och i strumplästen. En tröja med gymmets logga och ett par gympaskor tycker jag hade passat bättre. Usch, nu lät jag som en gnällig gammal tant, och det är jag definitivt inte - gnällig. Jag introducerades i cirkelträning, det vill säga att man går runt på olika stationer. En stor lampa lyser rött när man ska gå till nästa maskin och grönt när man börjar övningen. Det gäller att sno sig på så att man hinner göra några repetioner.

Det kändes ödsligt och lite kusligt ensamt för där var bara jag och en kille som tränade med fria vikter. På hela anläggningen var vi alltså bara två personer, förutom tjejen som satt på kontoret.

I ett rum (kommer inte ihåg om det var i källaren) kan man köra ett pilatesprogram, man följer en instruktör via en skärm på väggen. Ingen kollar och tillrättavisar dig om du gör fel. Hur kul är det att så där alldeles ensam?

I källaren provsatt jag en bastu med infravärme som sades förbränna fett, man satt där med både träningskläder och skor på. Här ska brännas fett tänke jag och satt där i 20 minuter innan jag tröttnade, men jag måste ju säga att jag föredrar en vanlig bastu, där jag får svettas.
Jag avslutade med att gå in i ett rum som enligt skylten utanför är ett "Anrum och mental träning". Där slog jag mig ner i en av massagefåtöljerna. Jag hade behövt en liten instruktion hur man ställer in den. Jag blev rejält knådad, men rätt inställd är den säkert hur skön som helst. Under tiden man sitter där kan man titta på en skärm som visar ett naturmotiv med rinnande vatten och en röst som talar om för en hur man ska andas.
Jag måste klargöra att det absolut inte var något fel på mottagandet jag fick, lokalerna, maskinerna, bastun (?) eller Andrummet. Men - ska jag besöka detta hälsotempel igen? Nej, nej nej! Detta var inget för mig, jag kommer att fortsätta på "Friskis". Jag vill ha folk omkring mig. Där finns en positiv stämning, många motionärer i alla åldrar och på alla tider. Där finns också ett stort utbud av aktiviteter, och något som jag tycker är väldigt viktigt, alltid tillgång till utbildade instruktörer och värdar, som alla är klädda i "Friskis" fräscha loggokläder. Här går ingen i strumplästen.
Till slut, jag såg inget anslag om fotoförbud så jag antog att det inte gjorde något att jag tog foto på bastun och Andrummet. Det var verkligen fint och värt att visa. Jag hade naturligtvis inte gjort det om där funnits folk.
Den 9 december läste jag en insändare om "Kungen och vargarna". Jag skrev ett svar på den och i dag den 11 december kom den in i HD, det gick snabbt. Läs gärna"Kungen får tycka vad han vill". Jag skrev under signaturen "En undersåte".


torsdag 10 december 2009

Kungen, vargarna och Lifestyle

Igår var jag utestängd från min blogg. Jag kom inte in, snacka om att bli frustrerad. Här satt jag och hade skrivit om en insändare i HD i går. Det var Roland Gudmundsson som skrivit om "kungen och vargarna". Den tyckte jag var så knasigt så jag var tvungen av bemöta den. Jag fick iväg mitt svar till HD. Sedan var det stopp, kunde jag varken spara det eller sända det jag skrivit på min blogg. Undrar om där satt en liten liten kompis till Roland i min dator och höll emot.

Hur som haver, nu ska jag göra mig redo för att besöka "Lifestyle som enligt reklamen är ett designgym utöver det vanliga. Här är träningen roligare, effektivare och lättare."
När jag kom ut från City Gross i förrgår stod det en tjej och delade ut en lapp där det stod att alla har rätt att prova gratis, detta värdekort gäller som betalning för ett träningstillfälle och är värt 200 kronor.
Lifestyle har funnits i Höganäs cirka ett år och har tidigare gått ut med andra erbjudanden. Det ska bli intressant att se deras utbud och jämföra kostnaden med "Friskis".

tisdag 8 december 2009

Skolavslutning med en skock 55+lucior och kungafamiljen





I dag har vi haft skolavslutning. Det var sista dagen på Sundsgården den här terminen. Den avslutades med att 55+klassens teatergrupp uppförde ett litet julspel för sina klasskamrater. Av alla skratt och applåder förstod de säkert att vi uppskattade deras framförande.
Här knusslades det minsann inte med bara en lucia. Alla fick vara ljusdrottning. Kungafamiljen fanns också representerad, mycket väl fångat.

Jag har aldrig tidigare längtat efter att ett skollov ska gå fort, men nu ser jag verkligen fram emot vårterminen. Vi har så mycket roligt framför oss. Bland annat en skolresa till Krakov i Polen.
Men först ska jag naturligtvis njuta av samvaron med make, son, svärdotter och hennes mamma. Son och svärdotter var här tidigare ikväll. Han behövde klippa håret, så det var bara att plocka fram frisörpallen. Frisyr? Nja, det blir inte så mycket med det. Jag ställer in klipparen på 3 mm, sedan är det bara att göra snygga kanter. Ögonbrynen tog jag också den här gången.

måndag 7 december 2009

Språkförbistring

Språket. Vilken underbar gåva, att verbalt kunna uttrycka sig så att folk förstår varandra - i bästa fall.
Jag tycker att det är jätteroligt att prata med folk, även om jag inte kan språket. Jag brukar kunna göra mig förstådd och förstå vad andra säger, men det kan ta en stund. Maken däremot tillhör den tysta typen - om han inte fått något under västen förstås. Då pratar han gärna, både högt, länge och omständigt.

En väninna till mig påstår att hennes man har ett mustigt språk. Eller det är nog snarare så, att det uppstår brister i språket vid vissa tillfällen. Han säger till exempel ofta traktorajävel, det är när den fastnat i leran på en åker. Hunnajävel kallar han sin jakthund när den inte kommer på inkallning. Harajävlar är det innan de fallit för ett skott. Nu är den här mannen ingen rå sälle, tvärtom är han emellanåt riktigt blödig. Det är därför han inte längre jagar, och sina hundar har han alltid behandlat lika ömt och kärleksfullt som sina barn.

Ack så väl jag känner igen det där med mustigt språk. Det vill säga, att maken har samma brister i språket som min väninnas man.

Har ni föresten sett när sydeuropéer pratar? Underbart! Dom använder hela kroppen. Undrar om det bara blir små små rörelser när dom viskar.

Jag kan till exempel ingen franska, men visst låter det språket sensuellt. "Rätt" mansröst skulle säkert kunna läsa börsnoteringen på franska så att jag får rysningar längs ryggen. Det tror jag inte att en käck norrman skulle klara av.

Vi brukar tillbringa våra sommarsemestrar i Österrike. Det var föresten där som maken fick en servitris att se ut som en fågelholk i ansiktet. (Det är nu många år sedan.) Hon frågade honom vänligt om han ville ha sin sallad mit oder ohne (= med eller utan) dressing - och han svarade oder! Efteråt skyllde han på trötthet och värme. Ok, han var trött och det var varmt, men ändå.

En annan mig närstående person undrade hur jag så självklart kunde höfta till med en eller flera stunden! Nu vet hon att stunden på tyska betyder timma.

Det kan heller inte vara lätt, att som utlänning göra sig förstådd på svenska. Jag tyckte att han var fiffig som vände upp och ner på flaskan och sa, "titta bara slut kvar". Det kan man inte missförstå. Lite svårare är det kanske att förstå frågan, "spelar du bänkpress"? Fast, står man på ett gym är det ganska självklart vad han menar.

Min son köpte ibland kebab på ett ställe som har en jättetrevlig kock. Han frågade en gång leende, "ska du äta den här eller i påsen"? Tja.....

Undrar egentligen hur många det är som hållit god min när jag varit utomlands och försökt förklara mig eller frågat efter något? Säker många. Några gånger har vi blivit överraskade när vi fått in den mat vi beställt på restauranger. För det mesta dock positivt.

Till slut så hoppas jag att den utländska kvinna, som frågade mig på apoteket om jag kunde hjälpa henne att välja en smärtsam tablett, blev nöjd med sina Panodil.

söndag 6 december 2009

Tjejjer utövar fysiskt våld med is och golfklubba


En bock igen?!

Ja, det sägs ju att de gamla bockarna har de styvaste hornen.

Den levande legenden Paul Anka har begärt skilsmässa från sin fru, svenska Anna Åberg bördig från Skånska Bjuv. Han orkade väl inte längre med den blonda vältränade valkyrian.

I slutet av förra året kastade Anna is i huvudet på Paul med en sådan schvung att han fick en blodutgjutelse. Det måste ha varit rejäla isbitar.

Men jag kan förstå om hon blev psykad. Tänk er själv att ständigt behöva lyssna när han sjunger samma gamla låt om och om igen.

Fast hon har ju själv valt jobbet, som är att vara hans fru och att ständigt serva honom. Den lille mannen med silikonrunda kinder, med hårintransplantat och med ständigt solbränna (har jag läst i skvallerpressen).

En annan svensk tjej som det just nu pratas mycket om är Elin, som ser ut som en vitblond huldra, hon är gift med golfesset Tiger Woods. Elin har blivit riktigt rejält bedragen. Enligt Kvälls Posten, som maken envisades med att köpa idag, lär Tiger ha haft inte mindre än nio (9) älskarinnor! Klart att hon blev fly förbannad när hon kom på honom. Jagade och bankade på honom med en järnklubba så att blodvite uppstod. Hon skulle valt drivern istället, den tar nog bättre.
Nu är jag ingen anhängare av att bruka våld för att lösa konflikter - men det kan jag ju ärligt deklarera, om någon skulle göra mig riktigt illa, då skulle jag försöka se till så att det sved ordentligt, fysiskt eller psykiskt, på denne någon.

lördag 5 december 2009

En förnyad maskinpark och bocken på Fredriksdal



I dag har vi lämpat av vår gamla tvättmaskin på tippen. Där ser det ut som en vitvarukyrkogård med alla uttjänta maskiner.

Nu är den nya är installerad och provkörd några gånger och fick betyget med beröm godkänd.
När jag stod och stekte sill ikväll, som vi sedan åt med potatismos, mjukstekt lök och lingonsylt till, sa jag till maken, jag undrar om Carolina Gynning brukar steka sill till sin kille. Vem är det sa han, uppriktigt ovetande, och hällde upp varsin Malteser aquavit till oss, en god snaps som vi hämtat hem från Tyskland.

Carolina har tydligen inte gjort något större intryck på honom, inte som bystdrottning och definitivt inte som konstnär.

Ok, han har inte sett hennes alster men det har jag. Jag vet att det är något som han inte skulle köpa och hänga upp på någon av våra väggar. Vare sig han eller jag vill vila ögonen på, till exempel en naken tjej som sitter och skrevar, med ett stort grishuvud på det stället där en baby brukar komma ut. Tavlan kostade 28.000 kr (jag kan ha fel, det var kanske den som kostade 38.000 kr) snuskigt mycket pengar som Carolina Gylling själv sa.
Nu ska jag ut i tvättrummet och hänga en maskin tvätt till. Den nya maskinen har verkligen resurser.
Sent i eftermiddags besökte jag Fredriksdals julmarknad, var det fullknökat med folk. Jag sprang på min (nya) skolkamrat Anita. Som medlem i Röda Korset står hon i en av affärerna på området och säljer bland annat karamellstrutar och tvålar alla tre dagarna som maknaden pågår.

Jag var inne i ett av stallarna och fotade några bockar. Eftersom jag inte har något foto på Carolinas kille så får ni titta på en av dessa. Likheter? Det har jag över huvud taget inte tänkt på.

torsdag 3 december 2009

Tvättmaskin, vattenkokare och nässköljare



Dagens tema är vatten.

Vår 20 år gamla Miele tvättmaskin la av i fredags och vår vattenkokare, även den med rätt många år på nacken, hade gjort sitt. Den var irriterande långsam och vattnet blev inte tillräckligt varmt. Dessutom var den inte längre snygg.

Så, efter att ha tittat runt i några affärer körde jag till ELON på Berga. Där tog försäljaren Marie Bladh hand om mig. Hon fick sälja både en ny tvättmaskin till mig, samma märke som den gamla, och en Electrolux vattenkokare. Den har blivit bäst i test.

Nu hoppas jag att även den nya tvättmaskinen ska hålla i 20 år. Då är jag 85 år - om jag lever, och överlåter då så gärna tvättandet till någon annan.

I eftermiddags var jag och klippte mig. Frissan Annika, som läst om min långdragna förkylnining, tipsade mig om nässkjölning med ljummet saltvatten. En sådan nässköljare skulle du skaffa dig sa hon. Ja men en sådan har jag redan, en riktigt snygg i glaserad keramik, fast på hyllan gör den ju ingen nytta. I kväll ska jag koka upp vatten med salt och skölja näsan med den.

Kan någon dra sig till minnes en tid då det inte var ont om pengar och tiderna inte var hårda?
Ralph W. Emerson




onsdag 2 december 2009

Mat-Tina Nordlund, hennes bebis och jag på örat


Klockan åtta i morse ringde jag till vårdcentralen. När jag efter några turer blev uppringd av doktor Niels förklarade jag att jag fortfarande hade öron-näs- och halsproblem. Fick remiss till öron akut på lasarettet. Ombyggnation gjorde att man fick gå en bra runda runt huset. Jag behövde bara vänta drygt två timmar innan jag fick komma in till doktor Irene. Hon tog hals- och näsprov för odling samt skrev ut, som hon sa, effektivare cortisonnäsdroppar än dem du har fått tidigare. Hoppas nu verkligen att de hjälper.

När jag var på väg ut stod där en mamma med en baby i famnen. Alla sittplatser i väntrummet var upptagna. Båda två såg lika olyckliga ut. När jag skulle passera henne tittade vi på varandra och jag sa, är du.....? Ja, sa hon. Jag tittade på babyn och sa, jag hoppas att han inte har ont i öronen. Nej sa hon, han har svalt något som han inte skulle. Du ska se att det inte är någon större fara sa jag och klappade henne på armen, sa hej och gick. Vem mamman var? Tina Nordström (matTina).

Natten som gick var det fullmåne och riktigt kallt, vår termometer stod på minus 5,9 grader. Nu visar termometern bara minus 0,5 grader, men det blir nog kallare i natt.
Jag har precis varit ute och tagit ett foto av makens reträtt. Den är så fin med en slinga som löper runt hela taket. Här ser man bara knappt halva reträtten. Den lilla gula byggnaden till vänster är hans egenhändigt byggda rök. Ur den har det kommit mycket gott, både kött och fisk. Röken är en kopia av den som står i hamnen i Mölle. Makens har dock fler finesser som till exempel, ventilationslucka, elslinga, termometer, rostfria galler och en riktig järnlucka (som har suttit på en gammal järnspis) till behållaren där han har spån och ved.
Med anledning av besöket på sjukhuset idag.
Mycket få människor lever idag - de flesta gär förberedelser för att leva i morgon.
Johathan Swift

tisdag 1 december 2009

F&S, Af, AMS, FAD, FFD, Fi, SKBR och fhs

Förkylningen som jag fick för ca en månad sedan frodas fortfarande. Det vill säga att jag fortfarande är lomhörd på båda öronen, för närvarande är det höger öra som vätskar, för några dagar sedan var det det vänstra. Måste ständigt gapa för att det ska spraka till i öronen. Om två dagar är penicillinet slut, är det inte bättre i morgon så ringer jag vårcentralen.

Jag tjänstgör i receptionen på Friskis & Svettis i morgon. Idag kom ett pressmeddelande som talade om att F&S i Höganäs nu har fått sin 3.000:e medlem. Det betyder att 12,8%av kommunens invånare nu är medlemmar i F&S. Det är den största idrottsföreningen i Höganäs och det finnas förmodligen alltid något i det stora utbudet av aktiviteter som passar. Dessutom finns det ju så många trevliga funtionärer (jag är en av dem), som alltid finns till hands, i receptionen och på alla de olika passen.

Har ni tänkt på så lätt man förknippar några bokstäver med något som man ofta kommer i kontakt med. Ta till exempel AF. Jag tänker i första hand på Arbetsförmedlingen eftersom jag arbetat inom AMV = Arbetsmarknadsverket i 25 år. Men AF kan också vara en förkortning av Akademiska Föreningen. De som kom till Af och ville ha AMS visste nog inte riktigt vad de ville ha. AMS = Arbetsmarknadsverket.
Vi hade naturligtvis våra egna förkortningar när vi skrev i de arbetssökandes journaler. FAD = första arbetslösa dagen. FFD = första friska dagen. Sedan fanns det en del tecken som man inte bör tolka.

Fi som jag läste om idag var en förkortning av finansinspektionen. Fi kunde också ha betytt Feministiskt initiativ. Inget som jag känner att jag just nu skulle rösta på.
För många år sedan när jag tillhörde SKBR = Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund, hade den fi en helt annan betydelse. Vi talade då om den lede fi. Undrar om han fortfarande finns?

Citatet: "Den som kan något gör det, den som inte kan något undervisar".
George Bernard Shaw

Han hade inte helt fel - men det var ju synd att han aldrig fick träffa några av dagens duktiga lärare, bland annat en och annan på Sundsgårdens (fhs) folkhögskola.









I dag stötte jag på Fi vilket i det här fallet betydde Finansinspektionen. I valtider förknippar jag naturligtvis Fi med Feministiskt initiativ. När jag var med i SKBR = Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund hade fi en helt annan betydelse. Fi var nämligen den lede fi = fienden.

måndag 30 november 2009

Sundsgården och fikarast med kaffe - eller te

Kaffetåren den bästa är av alla jordiska drycker.
Dessa ord finns vackert broderade på en gammal duk som jag har ärvt.

Äntligen, efter en långdragen infektion, kunde jag träffa mina kompisar på Sundsgården igen. Jag har längtat dit och kände mig så välkommen.
Det går inte en dag på Sundsgården utan att vi lär oss något nytt. Allt fastnar inte (teflonminne), men det som intresserar kommer man ihåg, det finns annat som inte känns lika viktigt, men är ändå trevligt att lyssna på, så länge det varar.
Fikarasterna är alltid viktiga. Då diskuterar vi allt möjligt, utbyter erfarenheter och kan få många bra tips.

För mycket länge sedan, närmare bestämt i november år 1822, blev det förbjudet att inneha kaffepannor och att dricka kaffe.
Man slutade nämligen att importera kaffe, eftersom det ansågs som en onödig lyx. De som då satt vid makten, ville hellre exportera varor (vad det nu kunde vara).
Det blev rent av kriminellt att dricka kaffe så man anmodades at slänga bort sin kaffepanna. Den slängdes dock inte längre bort än att man kunde gå ut och hämta den igen.

De som av någon anledning hade tillgång till kaffebönor, smög med dem och drack kaffet i lönndom.

Tänk så många viktiga beslut man har kommit fram till över en kopp kaffe.
Kaffe har man druckit i alla tider, i både glädje och sorg, när man vill koppla av eller hålla sig vaken. Kokt kaffe, bryggkaffe, kaffe på fat, med eller utan socker, och eventuellt med mjölk eller grädde.
För att inte tala om kaffegöken. Vet ni hur man gör den? Jo, man lägger en kopparslant (om ni har någon kvar) på botten i koppen, slår på kaffe så att den inte längre syns. Därefter häller man i renat tills den syns igen. Sedan lägger man i socker om man vill. En kopp kaffe är aldrig fel.
När jag jobbade (25 år på arbetsförmedlingen) fick min mage utstå både många och starka koppar kaffe. Riktigt starkt kaffe som till exempel Zoegas Skånerost, kallas även för barnmorskekaffe.
Det ska helst vara så starkt säger maken, så att skeden kan stå för sig själv i koppen. När vi träffades använde han socker i kaffet men jag vande honom av med det, så han behöver inte längre någon sked.
Nu håller jag mig för det mesta till te, men efter en bättre middag sitter det fortfarande fint med en liten kopp gott kaffe.

söndag 29 november 2009

Julkonsert, rekordstor sill och en tupp





Antibiotika är ibland nödvändigt, men som kan ge vissa besvärliga biverkningar. Jag tillhör tveklöst gruppen fler än 1 person av 100 som drabbas av magknip, illamående och diarré, dessutom morgonhuvudvärk.
I fredags kväll var maken och jag på julkonsert i Höganäs kyrka och njöt av Magnus Johanssons stora turne "I juletid". (På fotot hälsar jag på honom). I år framfördes julmusiken av förutom trumpetarn Magnus J, även av Sten Nilsson, Lennart Palm, Maria Knutsson, Magnus Johansson, Marcos Ubeda och sist men definitivt inte minst körledaren Marie Brandt-Wilhelmsson och kören S:t Mikael Gospel. Det både maken och jag fick mest ståpäls av var utan tvekan Magnus Johanssons fantastiska trumpetspel.
I går morse åkte maken ut med Helsingborgsbåtarna. Det fanns gott om stor sill. Han fick en rekordstor som vägde 450 gram, den finns till beskådande på http://www.helsingborgsbatarna.se/

Som vanligt rökade han en hel del, men jag frös även in ett bra gäng, jag måste ju ha så att jag kan steka och lägga in i ättika till jul.

För några veckor sedan kom min son hem med en tupp på över 3 kilo. Den stekte jag idag och vi fyra, son och svärdotter, maken och jag åt upp nästan hela pippin. Till den hade vi brysselkål, rödkål, slantade morötter, mjölig potatis och en farligt god sås, smaksatt med rött vin och ett par skedar lingonsylt. Före tuppen hade vi snittar med laxmousse och till efterrätt hela stekta äpplen fyllda med socker och kanel och till detta gräddglass. Efteråt var vi inte så rörliga.

I morgon får både sonen och maken varsin rejäl portion tupp med tillbehör med sig till jobbet.
Maken gick upp och kojade klockan åtta, det behövs säkert för han var uppe i natt och passade röken. Han ska dessutom upp redan halv fem i morgon bitti. Själv ska jag i säng senast klockan tio, för jag ska också upp tidigt.



torsdag 26 november 2009

Carolina Gynning, Birgit och jag





Oj, vilken dag det blev!

I morse hörde jag på Radio Malmöhus en intervju med Agneta och Carolina Gynning. De skulle ha en gemensam vernissage i Malmö klockan fem i eftermiddags. Mamma Agneta arbetar i brons, glas och marmor och hennes dotter Carolina målar tavlor.
Jag bestämde mig genast för att köra dit och ta en titt, och ringde min väninna Birgit som bor i Malmö.

En stund innan jag skulle köra hemifrån ringde telefonen. Det var doktor Niels som talade om att svaret på mitt näsprov visade att jag har en infektion och att jag behöver ta en antibiotikakur.
Åh, utbrast jag, det var på tiden!

Den kunde jag ha fått första gången jag var på Vårdcentralen, eller åtminstonne förra torsdagen. Nu fick jag snabba mig in till apoteket och hämta medicinen innan jag körde till Malmö.

Först körde jag hem till Birgit. Hon är en härlig kvinna, vän och rådgivare. Ständigt omgiven av sina tillgivna kattor. På fotot är hon med Emma.

Tack vare min GPS som lotsade mig, hann jag fram en kvart innan vernissagen började. En dörrvakt som såg ut som en bodyguard, stod i dörren och släppte in besökare. Där inne var det fotoförbud.

Carolina var iklädd lårhöga svarta mockastövlar med platåsulor och höga klackar. En snäv kjol som precis täckte rumpan och en ärmlös väst i rödräv (?). Hennes kortklippta hår var sotsvart och läpparna blankt lackröda. Hon gick omkring och filmade sina tavlor. När hon spankulerade omkring ensam utan att filma, gick jag fram till henne och hälsade. Därefter frågade jag om jag fick ta ett foto av henne. Nej sa hon, ser de andra att du får ta ett kort av mej så kommer alla de andra också att vilja ta kort - och det orkar jag inte med. (!?)

Nu tror jag inte att alla de andra (ca 20 personer) som fanns där, hade kamera med sig, eller ens hade en tanke på att ta ett foto. Det fick bli ett utanför lokalen. Vakten tittade surmulet på oss, men vad skulle han göra?

Hur var då utställningen? Jo flera av tavlorna tyckte jag om och även bronsskulpturerna.

onsdag 25 november 2009

Sovmorgon, "Friskis" och influensaspruta

Vaknade i natt och var torr som fnöske i munnen. Öppnade föntret på vid gavel, puffade till och vände kudden och tog näsdroppar innan jag gick ner och drack vatten.
Sen kunde jag inte somna om. Läste en timma innan jag släckte lampan.
Därför hade jag sovmorgon till klockan var nästan åtta i morse.

Strax före klockan tolv i dag var jag på Friskis & Svettis. Det var härligt att komma dit igen och jobba några timmar i receptionen. Förra veckan kunde jag på grund av min förkylning inte gå ut. Visserligen snorar jag fortfarande lite och det sprakar i öronen, men jag ser åtminstonne inte sjuk ut. Jag har jag blivit lomhörd men det är förhoppningsvis något som snart går över.
Träningen får jag vänta med till nästa vecka för säkerhets skull, den kan göra mer skada än nytta så länge man har en infektion i kroppen. Uppriktigt sagt, så hade jag ändå inte orkat nu.

Sussi som jag avlöste i receptionen, har fått influensasprutan. Hon fick ont i armen och har inte kunnat värda på gympapassen, eller ligga på den sprutade armen. Gyminstruktören Fredrik som också har fått sprutan, fick stanna hemma i dag med influensasymtom.
Min son och svärdotter har fått sina sprutor idag. Svärdottern mådde allmänt dåligt och också hon fick ont i armen.

Jag lär väl snart också få en kallelse till att få influensasprutan, min åldersgrupp är ju den sista som ska ha den (om det finns något kvar) och då ska jag ta den. Jag menar vad är alternativet? Att jag kanske får svininfluensan, lunginflammation och gud vet vad? Men visst känner jag mig lite orolig, man hör och läser ju så mycket om förskräckliga saker som har hänt efter att man fått sprutan. Så först ska jag ringa och prata med min allergiläkare på allergimottagning i Lund. Maken däremot är helt motståndare till den, så han ska inte ta den.

Nu något helt annat. Ett citat som jag läst i Helsingborgs Dagblad.
"Inga människor sänker sig så djupt som de som vill komma sig upp här i världen."
Lady Marguerite Blessington

Av någon anledning kom jag att tänka på politiker.

tisdag 24 november 2009

Lappade jeans, kalsingar, luktegott och rynkkräm






Tack och lov så är jag mycket mindre snorig idag, men det sprakar och bultar forfarande i öronen.

I förmiddags började jag med lite klädvård.
Makens trädgårdsjeans liknade de som finns i modeaffärer och är hutlöst dyra. Det vill säga, både slitna och trasiga.

Förutom att det såg slarvigt ut, så kan det inte vara skönt att gå med knäet bart.
Nu har jag alltså sabbat värdet på dem, eftersom de nu är både lappade och lagade.

Det skulle aldrig falla maken in att gå med jeansen nerhasade och visa kalsingarna, han tycker att det ser obekvämt ut. Men ibland händer det ändå att han visar dem, när han till exempel sitter på huk. Några Björn Borg-kalsonger kan han dock inte stoltsera med. De han använder är köpta på Kapp Ahl, de är både bra och prisvärda.

Jag har ju inte kunnat gå ut på ett bra tag, nu kände att jag behövde komma ut och se lite folk, men vädret inbjöd inte till någon utomhuspromenad. Så var kan man då garanterat se folk?
På Väla.
Jag skulle ändå uträtta några ärenden, så jag körde dit efter lunch.

På Kicks gick jag in och köpte en presentförpackning med Kalvin Clein eau de toilette och deodorant till mig själv, använda en rabattcheck som jag fått.

Därefter gick jag till hälsokostaffären Life, där köpte jag en presentförpackning med Jabu´she 24 hour creme, också det till mig själv, som bonus fick man en tub anti-wrinkle serum. På baksidan av kartongen stod det att man får 51 % mindre rynkor, spänstigare och slätare hud med finarer lyster och minskade porer. Varför gör man inte större förpackningar? Det lär behövas. Till sist köpte jag ett tvåpack kalsingar till maken inne på Kapp Ahl, just nu fick man 30% i rabatt.

När jag har druckit mitt te ska jag gå upp och lägga mig, hoppas att jag hinner läsa en stund innan John Blund kommer.



måndag 23 november 2009

Vårdcentralen, min och HKH Victorias handväska


I morse klockan åtte ringde jag till vårdcentralen. Det var det väldigt många andra som också gjorde. En telefonröst talade om att kön var lång och uppmanade mig att försöka igen senare. Efter ytterligare några försök kom jag fram och kunde lämna mitt telefonnummer, så att de kunde ringa upp mig, det var fjorton samtal före mig. Jag fick en tid till doktor Niels i eftermiddags, som efter att ha tittat mig i öronen, blåste mig i näsan och skickade ut mig för att ta en odling i näsan. Om några dagar får jag svar på detta. Under tiden ska jag ta jag ta tabletterna Rinexin och Rhinocort näsdroppar.

Och så var det då kronprinsessan Victorias omskrivna handväska. Den lär ha kostat 100.000 svenska kronor! Visst, jag vet att det är status att ha en dyr märkesväska. Men ingen handväska, oavsett vilket märke och hur många remmar, knäppen, beslag och tofsar den än har, kan vara värd 100.000 kronor. En exakt likadan kopia kostar ju bara en spottstyver. Vickan skulle mycket väl kunna bära en kopia, vem skulle misstänka att den inte var äkta?
Jag förstår att en del vill hävda sin status genom att äga och visa upp sina dyra märkesprylar, men det behöver verkligen inte Victoria.

Lena nyman sjöng en gång den här tänkvärda texten:
"Men om man till exempel råkar hamna i en hop, av nykterister som går kring i plommonstop.
Så struntar man i dé, tar fram sitt pannband från Tibet, och tar sig väl en tår och sjunger helan går. Ja de é mod............. "

Och coolt också kan jag tycka, att skita i vad de andra gör eller tycker - och köra sitt eget race.
Men frågan är, hur många är vuxna nog att våga det?
Min egen favorithandväska köpte jag för över 25 år sedan i en second hand affär nära Stortorget i Malmö.
Jag vet inte om min lagom stora "Jane Shilton" väska är eller har varit ett tjusigt märke, men den har onekligen varit slitstark, och så länge den är hel och håller färgen får den hänga med.

söndag 22 november 2009

Dubbelsidig öroninflammation och blommande decemberkaktus


I torsdags besökte jag vårdcentralen. Fick komma dit efter ett telefonsamtal då jag talade om att jag kräkts några gånger, hade frossa, var snörig och hade ont i ett öra. Eftersom man inte kunde utesluta att jag hade svininfluensa, så fick jag ringa på och gå in bakvägen. Sköterskan som kom in och tog ett blodprov hade handskar (så klart) och munskydd. Efter ett tag kom doktor Ann in och undersökte mig. Hon konstaterade att jag hade öroninflammation på båda sidorna.

I Skåne har man skrivit ut så mycket antibiotika så nu är man restrektiv med att skriva ut penicillin. Min öroninflammation skulle läka ut av sig själv. Hon sa också att det inte kan uteslutas att jag fått en influensa , svin- eller en annan influensa.

I dag söndag, har jag mer ont i mina öron än vad jag hade i torsdags när jag besökte vårdcentralen. Emellanåt hugger till i båda öronen, det gör riktigt ont, och hela huvudet känns som om det var fyllt med fetvadd (nej jag har såklart aldrig haft fetvadd i huvudet - men jag tror att det kan kännas så här.)

Om inget under sker i natt så att jag blir av med det onda i öronen (knappast troligt) så ringer jag till vårdcentralen i mogon klockan åtta när de öppnar. Så här ska jag inte behöva ha det. Det får bära eller brista med Skånes statistik vad gäller antibiotika, den kan inte bli så mycket sämre om jag får en penicillinkur.

Den här kaktusen på fotot har fört en annonym tillvaro sedan förra vintern. Nu blommar den av hjärtans lust. Se så många knoppar den har. Jag är djupt imponerad för det enda den får är ljus och lite vatten då och då. Nu har jag även talat om för den att den är vacker, man ska ju prata med sina växter, och lite smicker är aldrig fel. Hoppas nu bara att jag inte smittat den, så att den blir förkyld. Om den börjar se hängig ut så kanske jag ska peta ner en värktablett i jorden.
I morgon ska jag lämna rapport om mitt eventuella besök på vårdcentralen.
Och i morgon ska ni också få se mitt väskfynd, med tanke på vad en av hkh prinsessan Victorias handväskor kostar.

onsdag 18 november 2009

Svälj ett piller med blåbär och en kapsel med grönt te


Ännu en snorig dag. Igår fick jag dessutom ont i vänster öra, det bubblar och sprakar i det.

Eftersom läkarna inte skriver ut penicillin i brådrasket så väntar jag ett tag och ser åt vilket håll det går. Om det fortfarande gör ont på fredag så ringer jag vårdcentralen och ber om en tid.

En telefonförsäljare ringde till min mobil idag. Mobilen kan man tyvärr inte lägga in på NIX telefon och slippa samtal från försäljare. Den här telefonförsäljaren tyckte att jag skulle prova kapslar med grönt teextrakt och tabletter med blåbär. Hon talade sig varm för hur bra de var. Ja det tvivlar jag inte på, men jag föredrar att dricka grönt te med olika smaker. På morgonen blir det en hel kanna och på kvällen för det mesta två muggar.

Blåbär har jag i frysen, de äter jag med filmjölk och myssli, eller till glass om jag är sugen på nå´t gott. Som ikväll till exempel.
Det blåser rejält, DMI har varnat för att det kan komma upp i orkanstyrka, 32 meter per sekund. Hörde just nu på rapport att det blåser 31 meter per sekund i Falsterbo. Då gäller det alltså att ha förtöjt och surrat ordentlligt.

tisdag 17 november 2009

Förkylning, svin-, eller annan influensa?


Nu har jag varit riktigt rejält förkyld i fem dagar. I igår ringde en av mina klasskamrater och undrade varför jag inte kommit till skolan, de saknade mig. Så omtänksamt att ringa och kolla, det värmde. Förkylningen blev inte bättre - men jag blev gladare.

Jag ringde till "Friskis" för att tala om att jag inte skulle kunna arbeta i receptionen i morgon. Vi småpratade en stund och jag sa, att för tillfället har jag ingen större matlust. Nej men det gör ju inte så mycket sa hon som tjänstgjorde i receptionen, du har ju att ta av. Jaha du! Nu vet jag att hon inte menade något illa, själv går hon på Viktväktarna och det har verkligen gett resultat. Än så länge sitter mina kläder inte för trångt, men jag vill definitivt gå ner de kilona som smög sig på mig i somras.

I morse gick jag ner ganska tidigt och hämtade HD, tog ett litet vitt piller (Ibumetin), drack ett glas vatten och gick upp till min varma sköna säng igen. Jag orkade bara läsa några sidor sedan lyssnade jag på radion istället. Förmodligen slumrade jag till ganska snart, när jag vaknade igen var klockan halv elva. Då gick jag ner och tog en oljedusch. Det vill säga, jag duschar av mig och maserar sedan in hela kroppen och även fötterna, med Natusan baby oil, en hastig avskjöljning med ljummet vatten och man blir både mjuk i skinnet och luktar fräscht. Frukosten, som mer blev en brunch, var jag inte klar med förrän klockan var nästan tolv.

För tillfället har jag elva olika sorters teer hemma, men det spelar inte så stor roll vilket jag dricker eftersom smaklökarna ändå har lagt av. Ett par skivor färsk ingefära som får dra i hett vatten tillsammans med lite honung är gott och det kan jag känna smaken av. Att suga på en Fishernan´s Friend extra strong är också gott.

Annars använder jag det här för att lindra förkylningen (se fotot). Te, honung, färsk vitlök, citron, näsdroppar, en liten vit pilla var fjärde-femte timma, dessutom en värstinghostmedicin som jag bara tar till natten. Samt inte att förglömma, massor med näsdukar. Köpte 200 st i förra veckan och de räcker fortfarande.
Det kanske till och med är så att jag drabbats av en influensa, men hur ska man veta det? Jag fortsätter med självmedicinering så länge jag inte mår/blir sämre.

I morgon måste jag ta mig till affären och proviantera lite, samt köra till apoteket och köpa fler piller som är bra om man är förkyld, har feber och ledvärk.



måndag 16 november 2009

Jag har slarvat bort tre bilar

Jag var ju på Universitetssjukhuset i Lund förra veckan, och det föranleder mig att skriva följande.

Det ska sägas med en gång. Jag brukar veta var jag lägger saker och ting, så att jag lätt kan hitta dem igen. Men, hur sanslöst det än kan låta - så har jag slarvat bort tre bilar.
Den första var en knallgul liten Fiat med taklucka, som av förklarliga skäl kallades brevlådan.
Den andra var en stor svart Volvo 740 och den senaste (jag vågar inte säga den siste) en grön Renault Clio.

För många år sedan bodde jag i Bjärred, ett litet samhälle vid havet två mil norr om Malmö. Varje dag bilpendlade jag till mitt dåvarande arbete på Länsarabetsnämnden i Malmö. En solig och varm semesterdag beslöt jag att ta en tur till Helsingör. Körde upp till Helsingborg där jag parkerade på en stor tillfällig parkeringsplats. Man höll då på att bygga Knutpunkten (ja, jag sa ju att det var längesedan) som nu är en stor terminal för båt-, tåg- och busstrafik.
Vid den tiden kunde man fortfarande tjäna en hacka på sina inköp i Danmark.

Nöjd efter en trevlig shopping i Helsingör och en skön tur på sundet, stod jag åter på parkeringen, nerlastad med bland annat kött, ost och danskt rågbröd samt ett sexpack bier som då var ransonen. Jag styrde stegen till platsen där min bil stod - trodde jag. Den var borta! Kollade för säkerhets skull hela parkeringen innan jag kånkade bort med kassarna igen till terminalen. Därifrån ringde jag till Polisen från en telefonautomat (fanns mobiltelefonen då?) och anmälde att min, visserligen gamla, plasticpaddinglagade, men fina lilla bil var stulen. Varför? Hela parkeringen var ju full av nya snabba bilar. Tja sa polisen, som var lika förbryllad som jag, det är mycket man inte begriper.

Sedan blev det till att åka kommunalt. Det var första gången jag åkte pågatåg, som lokaltågen heter här i Skåne. Under andra omständigheter hade det säkert varit trevligt, men nu var det bara jobbigt. När jag kom fram till Lund hann jag se bakändan på bussen som gick till Bjärred. Nästa buss skulle inte gå förrän om en timme. Tänk vad Lund kan vara folktomt en varm sommarkväll. Just då var det väldigt synd om mig. Ensam, bestulen, trött och med händer och armar som värkte efter släpandet på kassarna. Då är en timme väldigt lång. Till slut kom bussen, nästan folktom. Från hållplatsen i Bjärred och hem var det sedan bara en promenad på cirka femton minuter.
Eftersom jag nu inte hade någon bil, blev jag tvungen att busspendla till min arbetsplats i Malmö. Något som jag upptäckte var både praktiskt och bekvämt.

Efter en vecka ringde polisen. De hade hittat bilen och som tur var hade man inte gjort någon åverkan på den. Toppen! Jag frågade var jag kunde hämta den. Jo, den står på en parkering bakom färjeterminalen fick jag till svar! Det visade sig att det fanns två parkeringar bredvid varandra - likadana. Jag hade bara sökt på den ena. Dessutom hade jag fått parkeringsböter. Nåja, den slapp jag betala. Bilen hade ju varit "stulen".

En sådan tabbe skulle jag aldrig göra om, trodde jag. Nästa gång var några år senare. Vi var hemma i G:a Lerberget, som ligger norr om Helsingborg. Maken målade om huset och jag servade honom med mat och kalla drycker. Han jobbade oförtrutet på trots stekande sol. Om jag skulle överraska honom med en riktigt god flaska whiskey tänkte jag. Det var han väl värd, så som han slet.
Jag tog vår Volvo 740 som vi hade då, och körde in till Helsingborg. Parkerade i norra hamnen som då inte var bebyggd. Det var ju en bit att gå därifrån till båtarna, men att stå där kostade bara en krona i timman. Här slängdes minsann inte ut pengar hur som helst.

Döm om min förvåning när jag kommer åter efter sundsturen och finner att bilen är borta. Jag menar, en så stor bil är ju synlig även på långt håll. När jag ringde hem tog det en god stund innan maken svarade. Inte så konstigt. Han stod ju uppflugen på en stege och målade takkupan. Jag sa som det var att vår bil är stulen. Jaha sa han, det var ju förargligt eftersom den var ju fulltankad. Nu skulle biltjuven kunna komma rätt så långt menade han. Sedan suckade han och sa uppgivet, "jag hämtar dig i Fiesten". (Jag hade bytt ut min gamla Fiat.)

När han kom föreslog jag att vi kunde köra en runda först, innan vi polisanmälde bilstölden, så får du själv se sa jag, att den är borta. Sagt och gjort, han körde förbi en lång magasinsbyggnad som delade av parkeringen - och där i solgasset stod den, alldeles ensam på en plan stor som ett dussin fotbollsplaner. Som tur var höll maken tyst, och som jag skämdes.

Sedan hade jag en liten grön Clio av 99-års modell, alltså en riktig ungdom. Med den körde jag ner till Universitatssjukhuset I Lund. Den här dagen var en typisk skånsk vinterdag. Från Öresund svepte ett grått dis in och bredde ut sig som en våt yllefilt över landskapet. Temperaturen pendlade runt nollan, men blåsten gjorde att kylan trängde genom märg och ben. På lasarettsområdet har man byggt stora parkeringshus som sväljer massor med bilar. Jag körde in i det ena och hittade en ledig parkeringsplats. Vis av tidigare misstag tittade jag noga efter på vilkan sida i garaget, och på vilket plan jag ställde bilen. När jag kom tillbaka efter besöket hos min allergiläkare, betalade jag parkeringsbiljetten och tog hissen upp till min bil. Där fick jag en smärre chock.

Så långt ögat kunde nå såg jag inte till någon grön Clio. För säkerhets skull gick jag upp och ner mellan de olika våningsplanen två gånger och dessutom på båda sidorna. Jag frös så att både ögonen och näsan rann. Bilen var väck! Och i den låg handskar, halsduk och mössa. Eftersom jag inte skulle gå så långt hade jag ju inte tagit detta på mig. Det ångrade jag nu. Att gå tunnklädd i ett kallt och dragit garage någon längre tid är inte att rekommendera. Snart skulle väl parkeringsbiljetten vara ogiltig också.
Jag tog hissen ner för att tillkalla vakten men först gick jag ett varv runt huset. Kunde jag ha missat någon annan ingång?
Jajamensan, och inte bara det, utan helt helt hus! Tvärs över gatan låg ett likadant parkeringshus, med identiskt likadan ingång till betalningsautomaten och hissen. Med hjärtat i halsgropen tog jag hissen upp till plan fem i det här garaget, och där stod min bil, hur tryggt som helst.

Nu funderar jag på om man inte skulle kunna montera någon slags sändare på bilen (nu har jag en två år gammal blå Clio). Som får den att blinka och signalera när man aktiverar den med en sökare. Man kanske till och med kunde programmera den till att ropa "här är jag"! Kommer en sådan ut på marknaden ska jag genast köpa en.

fredag 13 november 2009

Frisk? Felköpta jeans

Igår förmiddags körde jag till Lasarettet i Lund. Jag skulle genomgå en undersökning som man inte kan göra i Helsingborg. Man har inte den utrustningen. Normal väntetid till denna underökningen är ca 8 månader. Jag fick förtur och skulle få komma till inom 4 månader. Det tyckte jag var lång tid, så jag ringde och talade om att jag kan komma med så kort varsel som en och en halv timme. Vilken tur att jag gjorde det, jag behövde bara vänta en vecka. Tack gode Gud så var allting bra, nu är det bara att fortsätta leva och inte lägga år till livet utan liv till åren.

Innan jag körde hem besökte jag ett storköpscenter i Lund och köpte två par jeans. Ett par svarta och ett par bruna. Samma märke och modell. Affärsbiträdet bedyrade att de satt hur bra som helst.

I morse provade jag båda paren och granskade mig kritiskt i en spegel i helfigur. De satt inte bra. Som tur var kunde jag lämna in dem för återköp i deras affär på Väla. Efter letande i flera andra affärer hittade jag ett par snygga svarta jeans som jag blev nöjd med. Har provat dem ikväll och de sitter verkligen snyggt och är dessutom bekväma.

I morgon ska jag lämna in min dator till grannen. Han arbetar med säkerheten för datorer i banker. Nu ska han få rensa och uppgradera min dator så långt det är möjligt. I morgon ska vi till våra goda vänner Lena och Lars och äta gås. Förhoppningsvis så kan jag skriva på min blogg igen på söndag och redovisa från gåsamiddagen. Tills dess, ha de så gott alla mina kära läsare.

onsdag 11 november 2009

Pengarna eller livet


I går kväll var jag på Konserthuset och såg "Pengarna eller livet". Det är en fars av Ray Cooney och som väntat blev det en kväll med många skratt. Vet ni vem Roland Nordqvist är? Inte det, nej han är väl mest känd som "teliapappan".

I den här farsen spelade han en mutbar polis. Före föreställningen gick han omkring och sålde program. Som vanligt hade jag kameran med mig i handväskan. Den halade jag naturligtvis upp och bad en man som precis köpt ett program, att ta ett kort på Roland och mig, Roland hade inget emot det. Den andre av pjäsens två poliser spelades av Johannes Brost.

Eva Rydberg och hennes man satt på tredje raden, de ville väl se om där fanns något att ta till sig, tips och nya ideer. Jag satt snett bakom. Det var mycket folk i salongen men långt ifrån fullsatt. Kan det ha varit priset som avskräckte? Inte vet jag, men 355 kronor för en biljett tycker jag nog är i mesta laget.


tisdag 10 november 2009

Kultur är friskvård

I lördags (7 nov) hade jag en insändare i Helsingborgs Dagblad, läs nedan.

Hur länge ska vi finna oss i att våra folkvalda behandlar oss nedlåtande?
Vår kulturminister (åtminstonne ett tag till) Lena Adelsohn Liljeroth har sagt att "begreppet kultur är ett problem. Det leder tankarna till symfoniorkestrar och sådant som alla kanske inte är intresserade av".
Jaså!? Var har hon fått det ifrån, och vad är problemet?
Regeringskollegan Göran Hägglund vädrar sina fördomar genom att säga att "verklighetens folk" inte gillar kultur. Vad menar han?
Detta är inte annat än kränkande förtal av så gott som hela svenska folket. Vi är varken dumma eller mindre vetande.

Den så kallade finkulturen är långt ifrån tillgänglig för alla. Därför att, lågavlönade och pensionärer helt enkelt inte har råd att spendera flera hundra kronor på en konsert- eller teaterbiljett och att ta sig till en operaföreställning är inte att tänka på. Vernissager kommer man tack och lov in på gratis.
Fast vi har väl snart inte råd med kulturarbetare heller.

Tänk om politikerna kunde lyssna på vad läkarvetenskapen kommit fram till. Nämligen att kultur är friskvård. Man kan ju sedan länge få recept till FAR = fysisk aktivitet på recept, vilket betyder reducerat pris på till exempel ett gym. Så varför inte låta läkarna skriva ut recept även till kulturevenemang?

Det vore väl bra, om man med så enkla medel kunde förebygga sjukdomar och samtidigt skapa arbete för kulturarbetarna.

Idag (10 nov) fick jag svar från Anders Lundström (KD). Läs den!

På "DEBATT" i samma tidning läser jag "Kultur kan hjälpa till och uppfylla viktiga mål för folkhälsan, skriver Henrik Hammar (M), Rolf Tufvesson (KD) och Anders Lundström (KD)."
Läs gärna hela deras inlägg, Kultur på recept.
Nämen, så himla bra att även politikerna äntligen har fått upp ögonen för vad vi mår bra av.

Nu ska jag snofsa till mig lite för ikväll ska jag ägna mig åt friskvård. Jag ska köra in till Konserthuset och titta på "Pengarna eller livet". Tror nog att jag kan få mig ett och annat gott skratt.

måndag 9 november 2009

Livmoderhalscancer? Gör-det-själv-test

Idag fick jag ett brev som gjorde mig betänksam. Jag fick ett erbjudande om att beställa ett hemtest som visar om jag har en HPV-infektion eller inte.

Överst med fetstil stod det "Vill du undvika att drabbas av livmoderhalscancer?" Denna sortens cancer startar med HPV-virus.
I brevet blir jag upplyst om att det varje år dör 150 svenska kvinnor i livmoderhalscancer och fler än hälften är över 60 år. Så det är inte förvånande att jag fått detta brev - jag är över 60 år och alltså en presumtiv kund.

Sista delen i brevet börjar med "Ta kontroll över din hälsa, beställ ditt test idag!"
Jag uppmanas att beställa ett hemtest som visar om jag har en HPV-infektion eller inte, den kostar 630 kronor + 35 kronor i faktureringsavgift.

Efter analysen på ett laboratorium får jag ett brev hem som talar om resultatet. Jaha!? Och om det visar sig att jag har en HPV-infektion som avslöjar, om jag löper risk att drabbas av livmoderhalscancer - vem ska då fånga upp mig? Jag menar, om jag har en infektion så måste jag ju ändå gå till en läkare.
Jag fattar inte vitsen med den här testen?

Om jag går till en gynekolog (specialist) så kostar det 300 kronor. Då får jag både en ordentlig undersökning och cellprovstagning. Skulle det behövas så blir jag kallad till ett återbesök.

Varför ska jag betala 665 kronor och själv göra jobbet, när en läkare gör det för 300 kronor?

Jag undrar hur många man kan lura att köpa den här testen?
 
Site Meter